ryttarenjenny.blogg.se

Misty kändes riktigt fin, vi var överens om en långsam trav i rund och fin form. Skritten var lite svårare, fick jobba på med att korta upp några steg och försiktigt länga ut, och upprepa, men det funkade å andra sidan bra. Hon blev lite störd av att det sköts massor i skogen åt ena hållet, och vi passerade en kohage, så då blev det lite svårt. 

 

Körde även en kort transportträning, vilket troligtvis är den sista för säsongen, då vi inte ska slita på mattan med broddar. Misty står hyfsat lugnt med luckan stängd bara överluckan och skötardörren är öppna.

Vi började med en kort lastträning, Misty var lite fundersam först, men sen gick hon snällt in. Kändes inte riktigt helt avslappnat, men hon fick stå med stängd lucka en stund och sen backa ut och gå på en gång till. 

 

Misty såg lätt skeptisk ut när hon insåg att det var jag som skulle rida, men hon kändes jättefin. Vi fick sällskap, en tjej skulle provrida Timra, Linda lånade Beda och hunden Nori var förstås med. Red till den stora ridbanan och Misty fick gå ett ganska lätt pass med lösgörande, och två skutt på ca 50 cm. Inget galopparbete, ville inte riskera den fina känslan. Beröm fick hon också, av tjejen som provade Timra. Hon tittade på mig som en fågelholk när jag sa att Misty är ett varmblod, men jag kan ju hålla med om att Misty inte riktigt har travarlooken faktiskt. I alla fall inte när nån sitter och bestämmer att hon inte får dra i väg hur som helst, annars ser man ju det definitivt där.

Nu är det flera dagar sen jag red min egen häst, och det känns jättekonstigt. Vi hade en tjej ute på torsdagkväll för att provrida, jag lånade Consta och så skrittade vi ut en sväng i mörkret. Misty var småpigg och tjejen var nog lite nervös i början, men efter en stund lugnade de ner sig. Tyckte det gick bra, tjejen var trevlig och de verkade komma överens. 

 

Själv har jag bara ridit Misty på länge nu, så det var ju aningen annorlunda att sitta på en annan häst. Consta har en tendens att frysa fast när hon ser nåt läskigt, och hon är ganska ovan vid uteritter så det händer då och då. Men jag tror hon börjar märka att jag är rätt envis med att hon ska gå fram faktiskt.

 

Eftersom det var redigt mörkt bokade vi en en ridtur till på lördagen, i dagsljus. Vi tog samma runda, jag lånade åter Consta, men den här gången kunde vi trava (och i Constas och mitt fall även galoppera) mestadels. Misty låg på en del, men var inte jättehemsk, och Emily verkade inte avskräckt. Ett mindre sidoskutt fick hon också känna på, men det var inga problem.

 

Efter ridturen visade jag hur jag jobbat med Misty från marken inne på volten, enklare kontaktövningar typ gå med lös häst, häst stannar och går som människa vill och Emily fick testa lite. Misty var väl inte jätteentusiastisk, men det lär ge sig med övning. Tycker det är bra om de lär känna varandra även från backen, men Emily får bestämma själv hur mycket hon vill hålla på med det.

 

Misty fick också gå in en stund i transporten, eftersom Timra stod och förde liv i stallet var hon oroligare än vanligt, men annars skötte hon sig bra.

 

Hur som helst, som avslutning på detta gigantoinlägg kan jag meddela att vi nu har en medryttare, så nu får vi se hur det går. Hon ska inte rida nåt kommande veckan pga andra viktiga göromål (oklart om de verkligen är viktigare än Misty?!) men sen är tanken att hon ska ta nån dag i veckan i alla fall.

Efter att Misty skrämt bort vår första medryttarkandidat fick jag äran att motionera henne istället. Linda, Timra och Nori hängde med och Misty var en så lugn och snäll liten ponny så.

 

Då vi släppt ut dem igen körde Misty ett eget motionspass i hagen, gick och vallade på alla de andra så jag misstänker att hon tyckte att hon varit ifrån hagen för länge. De andra kan ju få för sig att de själva kan få bestämma i vilken ordning saker och ting ska göras.

Tog in Misty en stund för att torka, det var hon såklart inte alls särkilt road av. Men jag tänkte att hon kunde vara hjälpligt presentabel i alla fall, då vårt första offer var på ingående. En eventuell medryttare skulle alltså komma och träffa oss och provrida lite kort. Det var en trevlig tjej, verkade vettig när vi pratade och så. Däremot gick provridningen sådär, hon fick rida runt i sommarhagen och Misty tyckte det var ganska onödigt att inte utnyttja fältets möjligheter till att springa fort och steppade omkring så tjejen blev nervös.

 

Jag har lite svårt att bestämma mig för om det är bäst att visa Mistys dåliga sidor först, och resten sen om de fortfarande är intresserade, eller om man ska låta dem göra nåt "snällare" på första provridningen. Jag vet ju att den här aktiviteten inte hör till Mistys favoriter, samtidigt vill jag inte ha en ryttare som blir nervös när Misty taggar till, för det händer trots allt ibland även på den lugnaste skrittrundan. Hur som helst så var det här inte rätt matchning, vi ska ha en person med mer skinn på näsan.

Det fick bli lite snabb fix av det sista i vinterhagen, sen fick Consta och Beda gå ut där direkt medan Misty och Timra fick en ridtur först. Misty var lugnare till sinnes än förra veckan och kunde till och med skritta fint på stubbåkern, detta trots att hunden Nori gjorde sitt bästa för att springa runt och inbjuda till bus.

 

Har satt ut en annons om medryttare för att få lite hjälp nu när jag har mycket med flytten och så, få se om vi hittar nån vettig person som både Misty och jag kan trivas med. Är egentligen inte så mycket för det där med medryttare, jag har ju min häst för att jag vill ta hand om henne och rida henne, men när situationen nu är som den är så får vi testa helt enkelt.

Misty har varit en snel hest och släpat runt på matte på de mer kravlösa turerna, sen har hon varit ganska hetsig och taggad på de andra turerna. Vi har tränat med transporten såpass att jag testat stänga överluckan bak, men det var fortfarande ganska jobbigt tyckte hon, stänga själva rampen gör henne bara lätt skeptisk.

 

Misty har fått ett vädringshål i sin kostym, har nämligen klippt en rand på halsen. Själva klippningen gick jättebra, hon ville inte riktigt vara stilla med huvudet när jag kom upp dit, men det var nog snarare tålamodet som tröt eller att det kittlade än att det skulle varit läskigt. Tur det, för funderar på om det verkligen räcker med det lilla när ångloket drar igång. Kan i alla fall konstatera att det är lätt att plocka älgflugor på en blöt häst, och såna har vi hur mycket som helst av i år.

Efter en latvecka med en och annan barbackatur i skritt var det så dags igen för en mer lagom tur. Misty hade gott om energi, så första uppgiften blev helt enkelt att trava i ett jämnt tempo. Inte helt lätt när man inte vet om man vill stå på stället och studsa jämfota eller rusa på i 190, men efter en stund fick vi till det. Sen gällde det bara att behålla fokus trots vindpustar, löv och annat hemskt. En galoppraka fick det bli också, vi kunde inte låta bli... Mötte en tjej till häst som kommenterade att det såg ut som Misty jobbat hårt. Ja jo, det blir väl lite varmt att jogga runt med vinterjackan på och dessutom hetsa upp sig med jämna mellanrum.

 

Vi passade även på att transportträna, den här gången vågade jag mig på att stänga luckan också. Misty tyckte inte det var sådär jätteroligt, men med några äppelbitar som muta nöjde hon sig med att fnysa och stampa några gånger. Inget tryckande på bommen när jag öppnade upp igen och hon backade fint ut. Bad henne gå in en gång till, utan att stänga, vilket hon gjorde med en liten tvekan.

 

 

Jag tror vi har en lösning på de runda hästarna...

 

http://www.hippson.se/hippson-tv/skrittmaskinen-som-hastarna-sjalva-valjer-att.htm

Körde ett pass på banan. Det gick hyfsat, ojämn nivå mellan bra och lätt motsträvig Misty. Dessutom transporttränade vi, vilket gick riktigt bra. Hon stannade till på rampen, men gick sen in och stod som ett ljus medan jag stängde bommen. Vi stod och käkade morot och filosoferade en stund innan jag öppnade upp, Misty stod snällt kvar tills jag bad henne backa och gick nästan helt rakt bakåt.

Nu börjar jag besegra viruset tror jag, så idag hade vi flera små aktiviteter. Hovslagaren kom och fixade Mistys fötter. Hon var hemskt spänd men faktiskt inte så grinig. Spänningen märktes även sen när vi tog en kort ridtur, hon gick och trippade och stressade. En del av det är nog helt enkelt överskottsenergi, annars vet jag inte riktigt.

 

Det blev också ett kort pass med transporten. Där var hon tvärtemot ganska lugn tyckte jag, eller så var det bara som det verkade för att hon var upptagen med att spana ut genom skötardörren. Kunde i alla fall haka fast bommen, tror i och för sig inte ens att hon märkte att den var stängd.

Jag leker sjukling, Misty blir tjock. Hästarna har till att börja med släppts ihop igen, på hela ytan, och nu har de dessutom börjat få hösilage för invänjning innan flytt till vinterhagen. Misty ser redan ut som en ballong. Den goda nyheten är att Merita hade snubblat över min ena borttappade grimma i hagen, så den är tillbaka. Jag känner dock att min ställning som förste skattfinnare är hotad.

Började med lastträning den här gången. Vi gick in, sen testade jag gå runt och bakom, skramla, vifta och stampa. Nån liten påminnelse om att stå kvar behövdes, men sen gick det bra och Misty verkade inte speciellt nervös.

 

Sen fick jag dra av en glapp baksko innan vi kunde ta oss ner till ridbanan. Den här gången fick Misty ha sin egen sadel och jag improviserade en tunnare padd under. Misty skötte sig fint och kämpade på bra, dock tyckte jag hon kändes aningen stel i bak. Förmodligen antingen en orsak till eller följd av den glappa skon.

 

Det blev en upprepning av onsdagen, samma sadel, samma padd, samma sällskap, samma tur, i stort sett samma upplägg. Misty kokade inte över lika mycket på hemvägen, även om hon taggade en del.

 

Merita har varit snäll och ställt sitt släp till förfogande för transportträning, så vi tog första omgången. Misty gick raka vägen in, men var inte helt övertygad om att hon borde stå kvar. Med tålamod och nån morot gick det bra, nöjde mig med det för dagen.

Började morgonen med en del fix med vinterhagen, det gick väl hyfsat, som vanligt såg jag ut som jag krupit genom ett träsk plus att jag råkade drämma en tång på knäskålen. Klant. Vi har en del kvar att göra, men förhoppningsvis blir vi klara snart.

 

När vi tyckte att vi jobbat klart drog Linda och jag ner till ridbanan med Timra och Misty, och såklart Nori på släp. Byggde upp en liten serie med varannan bom, varannan hinder på ena kortsidan och så löshoppade vi. Det var första gången för Timra, men hon förstod snart vad det gick ut på. Misty var försiktig men taggad, det blev en del bocksprång när hon kom ut på långsidan efter serien och hon var mer svårfångad mellan varven den här gången. Men båda skötte sig bra. Hindren höjde vi inte mer än till 50, syftet var ju mer att de skulle få tänka och hålla ordning på benen.

 

Nori fick också röra på sig, medan vi byggde fram blev hon jagad runt ridbanan av katten som bor där. När hon tog skydd hos Linda satte sig katten en bit bort och vaktade. Tuff kisse.

Vi har tagit en vilovecka så det har inte funnits så mycket att berätta. Men nu har vi satt i gång med två lugnare uteritter med inslag av lösgörande arbete. Misty är som vanligt lite på tårna då hon inte gått så mycket, men annars verkar hon vara på gott humör.

90 cm