ryttarenjenny.blogg.se

Efter en latvecka med en och annan barbackatur i skritt var det så dags igen för en mer lagom tur. Misty hade gott om energi, så första uppgiften blev helt enkelt att trava i ett jämnt tempo. Inte helt lätt när man inte vet om man vill stå på stället och studsa jämfota eller rusa på i 190, men efter en stund fick vi till det. Sen gällde det bara att behålla fokus trots vindpustar, löv och annat hemskt. En galoppraka fick det bli också, vi kunde inte låta bli... Mötte en tjej till häst som kommenterade att det såg ut som Misty jobbat hårt. Ja jo, det blir väl lite varmt att jogga runt med vinterjackan på och dessutom hetsa upp sig med jämna mellanrum.

 

Vi passade även på att transportträna, den här gången vågade jag mig på att stänga luckan också. Misty tyckte inte det var sådär jätteroligt, men med några äppelbitar som muta nöjde hon sig med att fnysa och stampa några gånger. Inget tryckande på bommen när jag öppnade upp igen och hon backade fint ut. Bad henne gå in en gång till, utan att stänga, vilket hon gjorde med en liten tvekan.

 

Den här gången blev det en uteritt, höll hyfsat tempo med trav på stubb, stigar och småvägar, skritt på asfalten. Misty var på lagom humör och höll det tempo jag ville utan diskussion. Eventuellt kan det ha berott på att hon satt sin vinterpäls och höll på att få värmeslag i solen, men det låter bättre att säga att hon var lydig och samarbetsvillig.

 

Jag tror vi har en lösning på de runda hästarna...

 

http://www.hippson.se/hippson-tv/skrittmaskinen-som-hastarna-sjalva-valjer-att.htm

Körde ett pass på banan. Det gick hyfsat, ojämn nivå mellan bra och lätt motsträvig Misty. Dessutom transporttränade vi, vilket gick riktigt bra. Hon stannade till på rampen, men gick sen in och stod som ett ljus medan jag stängde bommen. Vi stod och käkade morot och filosoferade en stund innan jag öppnade upp, Misty stod snällt kvar tills jag bad henne backa och gick nästan helt rakt bakåt.

Nu börjar jag besegra viruset tror jag, så idag hade vi flera små aktiviteter. Hovslagaren kom och fixade Mistys fötter. Hon var hemskt spänd men faktiskt inte så grinig. Spänningen märktes även sen när vi tog en kort ridtur, hon gick och trippade och stressade. En del av det är nog helt enkelt överskottsenergi, annars vet jag inte riktigt.

 

Det blev också ett kort pass med transporten. Där var hon tvärtemot ganska lugn tyckte jag, eller så var det bara som det verkade för att hon var upptagen med att spana ut genom skötardörren. Kunde i alla fall haka fast bommen, tror i och för sig inte ens att hon märkte att den var stängd.

Jag leker sjukling, Misty blir tjock. Hästarna har till att börja med släppts ihop igen, på hela ytan, och nu har de dessutom börjat få hösilage för invänjning innan flytt till vinterhagen. Misty ser redan ut som en ballong. Den goda nyheten är att Merita hade snubblat över min ena borttappade grimma i hagen, så den är tillbaka. Jag känner dock att min ställning som förste skattfinnare är hotad.

Jag kände mig rätt hängig så det blev bara en kort barbackatur i mörkret. Misty var snäll och lät bli att tippa av mig i nåt dike. Hon kändes bättre än dagen innan så förhoppningsvis var stelheten högst tillfällig.

Började med lastträning den här gången. Vi gick in, sen testade jag gå runt och bakom, skramla, vifta och stampa. Nån liten påminnelse om att stå kvar behövdes, men sen gick det bra och Misty verkade inte speciellt nervös.

 

Sen fick jag dra av en glapp baksko innan vi kunde ta oss ner till ridbanan. Den här gången fick Misty ha sin egen sadel och jag improviserade en tunnare padd under. Misty skötte sig fint och kämpade på bra, dock tyckte jag hon kändes aningen stel i bak. Förmodligen antingen en orsak till eller följd av den glappa skon.

 

Det blev en upprepning av onsdagen, samma sadel, samma padd, samma sällskap, samma tur, i stort sett samma upplägg. Misty kokade inte över lika mycket på hemvägen, även om hon taggade en del.

 

Merita har varit snäll och ställt sitt släp till förfogande för transportträning, så vi tog första omgången. Misty gick raka vägen in, men var inte helt övertygad om att hon borde stå kvar. Med tålamod och nån morot gick det bra, nöjde mig med det för dagen.

Misty hade kommit över sin skepsis och kom som vanligt i hagen. Den här gången provade vi Louises bomlösa sadel med ett pass på banan. Den låg inte jättebra på Misty, och jag kunde absolut inte sitta i den, men den är i alla fall nåt helt annat än vår vanliga sadel.

 

Misty gick jättefint på banan, förvånansvärt nog eftersom jag fladdrade omkring och troligen mest störde, det är ett under att jag inte tippade av i nåt hörn faktiskt. Så vi kan väl konstatera att Misty bantat ur sin sadel helt enkelt.

Uteritt med Linda, Timra och Nori. Misty var sådär intresserad av att komma med in efter fiaskot dagen innan. Provade en padd under sadeln som en del i vår felsökning, med oklart resultat. Misty var i alla fall pigg som vanligt och galopperade som hon skulle, sen kokade hon över lite och glömde hur man travar istället men det är väl smällar man får ta.

Så var det dags för en träning. Merita hade bokat in en tjej som hon tränat för förut, så vi hängde på och testade. Blandade känslor, det var jättekul att träna, samtidigt som det inte alls gick bra. Misty ville inte vara med utan det var som att rida med handbromsen i, och emellanåt tog det bara stopp och hon gjorde sin åsnemin. Själv betedde jag mig som en fladdrande vante, så det var väl inte heller optimalt. Sen vet jag inte riktigt om den här tjejen var rätt för oss i och med att hon inte hade nån koll på ridtravare och stod lite handfallen inför vårt krångel... Hur som helst, hem och sura en stund och sen börja klura på vad som kan ha blivit fel, det där var inte min Misty.