ryttarenjenny.blogg.se

Jag var rätt trött så det blev bara en kort barbackatur. Så skönt med en stabil häst som man bara kan koppla på ett par tyglar i grimman och ge sig i väg. Mötte ett par läskiga svampplockare, annars fick vi lunka på i lugn och ro.

Började morgonen med en del fix med vinterhagen, det gick väl hyfsat, som vanligt såg jag ut som jag krupit genom ett träsk plus att jag råkade drämma en tång på knäskålen. Klant. Vi har en del kvar att göra, men förhoppningsvis blir vi klara snart.

 

När vi tyckte att vi jobbat klart drog Linda och jag ner till ridbanan med Timra och Misty, och såklart Nori på släp. Byggde upp en liten serie med varannan bom, varannan hinder på ena kortsidan och så löshoppade vi. Det var första gången för Timra, men hon förstod snart vad det gick ut på. Misty var försiktig men taggad, det blev en del bocksprång när hon kom ut på långsidan efter serien och hon var mer svårfångad mellan varven den här gången. Men båda skötte sig bra. Hindren höjde vi inte mer än till 50, syftet var ju mer att de skulle få tänka och hålla ordning på benen.

 

Nori fick också röra på sig, medan vi byggde fram blev hon jagad runt ridbanan av katten som bor där. När hon tog skydd hos Linda satte sig katten en bit bort och vaktade. Tuff kisse.

Det blev ett pass på ridbanan, ganska lugnt. Misty kändes mjuk och smidig, men lite trött. Riktigt fin kväll med månsken, tur det för jag har inte letat fram pannlampan ännu.

Vi hängde på Linda med Timra samt hunden Nori ut på en tur. Det blev några stubbåkrar, och med den draghjälpen var Misty på g och gjorde fina galoppfattningar och galopperade ganska balanserat och fint. Riktig kick!

Vi har tagit en vilovecka så det har inte funnits så mycket att berätta. Men nu har vi satt i gång med två lugnare uteritter med inslag av lösgörande arbete. Misty är som vanligt lite på tårna då hon inte gått så mycket, men annars verkar hon vara på gott humör.

90 cm

Alltså såhär ser Misty ut var och varannan dag när hon kommer in från hagen. Helt klart kommer hon inte ha nån pannlugg kvar snart, så jag kanske bara ska kapa av den nu...

Efter tisdagens övningar kändes det bra med ett långsammare tempo, så vi gav oss ut på en barbackatur. Jag hade tänkt mig en något längre runda, men kunde inte låta bli att undersöka en ny väg, så den blev riktigt lång. Dryga två mil på 3,5 timme, sen hade jag ganska ont och gick sista biten hem. Men jag hittade en jättefin sträcka som skulle lämpa sig väl för högre hastighet än dagens skritt så jag får nog titta på det en annan dag.

 

Det var lite fascinerande, för även om det var en väg vi aldrig gått på tidigare var det helt uppenbart när Misty tyckte vi var på hemväg och la i en extra växel. Och helt rätt hade hon ju, vi kom efter en stund ut på en av våra vanliga vägar. Nog för att jag vet att hästar ska ha bra lokalsinne, och vem som helst har väl ett bättre sådant än jag, men det är sällan man upplever det så tydligt.

Vi tog en lagom runda och höll uppe tempot ganska bra, inte minst genom att testa galoppen lite. Den gick i 190 ungefär, och sen hade Misty helt glömt bort allt vad skritt och normal trav heter, så jag fick använda min numera mycket välövade övertalningsförmåga. Det gick faktiskt förvånansvärt bra så vi kom hem alldeles helskinnade. Utöver det var hon mycket medgörlig.

Ett pass på ridbanan stod på dagordningen, men de höll på och lasttränade en häst vid den vanliga banan så vi red vidare till den andra via en mindre omväg där Misty fick trava fram sig. På banan var jag lite lat och orkade inte sitta av och lägga ut galoppbommar som jag tänkt, istället värmde vi upp genom att snirkla mellan hindren som stod framme. En superbra övning om det ändå ska stå en massa grejer framme.

 

Sen hoppade vi, ett litet kryss på kanske 30 cm tog vi ganska många gånger och jag försökte få en bra väg och sitta ordentligt. Ett hinder på kanske 60 cm tog vi bara en gång eftersom vi rev det och jag var lat igen och inte satte upp det på nytt. Rivningen berodde på att Misty blev överraskad av hindret, så dåligt förberett kan man väl säga. Våghindret låg på ungefär samma höjd som sist, kanske 40 cm, men däremot låg det vattenmatta under. Inte för att det är nåt problem för Misty, hon tittade inte ens på den. Det blev en gång i vardera varv där. Sen avtravning och så hemåt.

 

Öppnade upp en pyttegräsruta från Mistys och Timras hage så de ska hålla humöret uppe också. Lite smalare ser hon ju ut, i alla fall i den här vinkeln...

 

Vi fick med oss Merita och Consta på en tur. Misty var på tårna och Merita fick ett gott skratt när Misty gjorde sin vanliga nåt-är-läskigt-så-jag-sjunker-ihop-och-blir-en-halvmeter-hög-manöver. Tydligen inte nåt normala hästar håller på med. Consta å andra sidan tyckte islänningarna vi skulle passera var jättehemska. Annars hade vi en trevlig tur.

Ah denna härliga lerperiod... Det blev lersanering den här gången med, fantastiskt! Sen tog vi en lagom uteritt i lagom tempo, försökte jobba samtidigt med öppna och skänkelvikningar, tempoväxlingar och övergångar. Misty var åt det stelare hållet så det behövdes mycket uppvärmning innan det släppte. Stannade i ett vägskäl och gjorde några vanliga volter i skritt och trav innan vi provade göra galoppfattningar där hon fick fortsätta ut på rakt spår från volten. Hon lyssnade på kommandot även om hon gör "travarfattningar" som inte är ett dugg vackra. Struntar i det för stunden bara hon förstår vad hon ska göra och så är jag noga med att det ska jobbas lugnt innan och efter så får vi se om inte poletten ramlar ner snart. Hon fick i alla fall ur sig en del energi så hemvägen blev lugn och fin.

Ut i ösregnet direkt på morgonen. Hästarna var inte alls nöjda med att vara blöta, så de fick alla komma in en stund. Misty skulle skos, vilket var en intressant upplevelse den här gången. Inte för att Misty var annorlunda än vanligt, men hovslagaren var ganska lustig. Han kom sent och förklarade med att han var lite seg ur sängen då han hade en rejäl förkylning. Men Misty är ju så snäll att sko, så han bestämde sig för att komma i alla fall. inte bara det uttalandet, han var åt det milda hållet hela tiden så han var definitivt inte frisk... Hur som helst blev hon skodd i alla fall, jag skippade ridningen för en gångs skull pga vädret utan hästarna fick på sig täcken och gå ut igen.

Ladys minsting har fått en väldigt lustig färg nu med avskimling och fölpäls. En blandning av grått och mörkbrunt på kroppen och ljusbruna partier i ansiktet.

Misty hade gjort sig vacker med en helkroppslerbehandling och pannluggen uppsnofsad med nånslags klibbiga små växter, så jag hade en del att göra där. Tänkte mig en lugnare ridtur, vi hittade Karin och Rumina på vägen ut så vi fick sällskap. Misty skötte sig fint, hon blev lite förvånad när vi skiljdes åt på hemvägen men det var inte mer med det.

Vi gick ner till ridbanan för en omgång. Värmde upp i skritt och trav som vanligt, och jobbade sen med galoppbommar, liggande-upphöjd-liggande. Misty jobbade på fint och fattade galoppen (höhö) direkt. Lite skrittjobb för att varva ner och avtravning. På hemvägen påstod Misty att hon var trött faktiskt.

 

Jag gick vidare til hagfix, sista delen av sommarhagen. Efter att jag gått blev Misty och Timra instängda i skogshagen, medan de andra fick gå ner på gräset och då hade Misty energi nog att galoppera runt minsann. Orsaken till denna uppdelning är förstås att försöka hålla ordning på vikten på dessa två.