ryttarenjenny.blogg.se

Vi tog samma runda som gången innan, i skritt och trav men minus bockningar och avramlingar. Misty var bra taggad på hemvägen nu också, men med lite tålamod gick det bra. Jobbade med att flytta i sidled för att hålla fokus och lät bli att trava de bästa raksträckorna. Dessutom hittade jag min huva som jag tappade vid uppsittningen dagen innan.

Hur var det nu, silvertejp löser alla problem?

Det blev en vanlig hederlig promenad så vi båda skulle få sträcka på oss, Misty tycker ju nästan alltid att det är mysigt och jag gör nog också det ibland.

Misty var sådär imponerad av min plan att ge oss ut i snöslasket, speciellt när vi fick motvind så fort vi kom nerför backen. Det där med att komma till ridbanan verkade också onödigt. Men hon blev på bättre humör när vi kom igång och jobbade, även om hon tyckte det var tungt. Gjorde inga avancerade övningar utan använde volter och åttvolter i olika storlek i skritt och trav så vi fick en genomkörning av grunderna. Försökte tänka på att locka och lirka för att hon skulle behålla humöret, utan att för den skull sänka målen och lyckades bra. På hemvägen hade hon som alltid lite bråttom, men samtidigt gick hon och frustade och sträckte på sig så det känns som om passet gjorde gott.

Tja, Misty här! Berätta inte för matte att jag kapat bloggen idag. Jag kände att jag måste ge lite bra tips till alla er ambitiösa ridhästar därute. Dagens ridtur skulle bli lugn påstod matte. Jag har övertalat henne om att såna ridturer bäst företas barbacka, vilket är den bästa förutsättningen för övningarna jag ska ge er, men det är klart att de går att använda annars också. Tänk på att ryttare ofta blir nervösa om man gör plötsliga ändringar i utrustningen, så ta det varligt.

 

Vi vet ju alla hur spända och stressade människor blir när det blåser mycket, de får svårt att koncentrera sig och kan inte bete sig överhuvudyaget. Därför handlar dagens övningar om att träna balans och fokus. Man bör värma upp försiktigt, med enkla jämfotahopp och trippsteg i sidled. Dessa kan även användas sporadiskt under resten av passet för att hålla ordning på grunderna.

 

En mer avancerad övning för att avleda ryttarens uppmärksamhet från olika föremål som människor är rädda för är några snabba travsteg framåt (inleds lämpligen vid en flaggstång) med påföljande tvär inbromsning med gir åt vänster (gärna vid ett par brevlådor). Även höger går förstås bra om det passar bättre, använd er fantasi för att göra träningen mer individuell.

 

Har man en fin rund kropp som jag så kan man träna både ryttarens balans och bålmuskler med den fina övningen jag kallar slingerbult. Låt kroppen slumpvis åla sig åt olika håll så ryttaren måste jobba ordentligt, kan användas i alla gångarter för olika svårighetsgrad.

 

Blir ryttaren alldeles för varm under passet är det utmärkt att kunna gå en sväng i skogen. Sikta in dig på grenar i lagom höjd för att få in ett par lass snö innanför kragen på människan, det kommer hålla henne lagom tempererad en god stund. Du kommer troligtvis inte kunna undvika att få snö på dig själv, men det löser du genom ynkminen. Se riktigt ynklig ut (obs, bör tränas i förväg, gärna med hjälp av en spegel) så kommer den väluppfostrade matten att sopa av dig snön.

 

Hoppas ni nu får god användning för mina råd. Kom ihåg, en väluppfostrad matte är en lycklig matte!

 

/Misty den hjälpsamma

Fick ett samtal medan jag var på jobbet. Är det du som är Jenny? Med en häst som heter Misty? Kall känsla i magen. Men det var Bedas nya medryttare som hittat våra hästar lösa och hade fångat in dem, oskadda som tur var. Så kan det gå när inte elen är på, hungriga hästar tar saken i egna hovar. En ny bal och en översyn av staketet senare fick de gå ut i hagen igen, efter ett par timmars boxarrest.

 

Mina hovslagarförsök avslutades den här gången med att jag ändå fick dra av skon tidigare i veckan. En ny söm var nog för lite, men vågade mig inte på de andra sömhålen så det är inte så mycket att göra åt. 1,5 vecka kvar till ordinarie skoning nu, och fin snö än så länge så hon kan nog gå tills dess.

 

Vi har vilat en vecka ungeför då jag känt mig krasslig, men nu blev det i alla fall en vända i skritt. Misty var först inte övertygad om att hon ville lämna flocken efter de tidigsre äventyren, men det verkade ge sig när vi passerade hagen och såg dem där i lugn och ro. Efter det var Misty pigg på det bra sättet, knallade på i rask takt men utan att hoppa till för småsaker eller bråka om tempot.

Vi har tagit det lugnt i veckan, skrittat med och utan sällskap och ett par vilodagar. Misty har undersökt och godkänt nya jackan. När vi var ut med Linda och Timra kom jag ihåg att ta med mig spöt så jag kunde peta på Misty och påminna henne om att jag också var med, hon har en tendens att glömma det och bara gå i svansen på sällskapet. Hon var snabbt med på noterna.

 

Dessutom har jag lekt hovslagare och bytt ut en söm i Mistys ena sko som satt löst. Hoppas den kan tänka sig att sitta i 2,5 veckor till nu. Hon var i alla fall samarbetsvillig trots mitt fumlande.

 

Nu kan jag inte hålla mig längre, även om jag fortfarande har lite julklappspengar kvar att spendera. Det här har Misty och jag fått i julklapp/födelsedagspresent:

 

Skrittade och travade på en av vägarna först, sen gick vi ut på ett fält och betedde oss som vettvillingar en stund. Misty blev något övertygad och studsade på stället när jag saktade av, och fältet var bra mycket mindre än jag trodde när man skulle beräkna bromssträckan.  Det var ju tur jag tog sadeln kan vi säga. På hemvägen var det svårt att få till en lugn skritt och Misty reagerade på alla skrapljud från plogbilen och snöskottare med att studsa jämfota. Fick dock henne lite lugn och fokuserad genom att trampa ner i ena stigbygeln och vara noga med sitsen och en stadig hand, då ställde hon fint åt vardera håll i några steg åt gången innan hon kom av sig igen.

Det blev en liten ridtur tillsammans med Linda och Timra. Stannade till och pratade med motorsågsmannen, men det gjorde ju inte hästarna mindre nervösa över hans förehavanden när vi skulle gå vidare. Annars höll de sig i skinnet.

 

Misty var ganska grinig när jag gjorde i ordning henne, ville inte riktigt vara med alls. Vi kom i alla fall ut och skrittade på en av de kortare vägarna. Misty var väldigt skeptisk till vattenpölarna som såg ut som svart hål med isen, men vi kompromissade så att jag inte krävde att hon skulle kliva i dem utan bara precis bredvid, och Misty lät bli att göra väsen av det. Annars spatserade hon på utan krusiduller. På hemvägen blev det kallt så vi travade en del, och hon bara rullade på i sin mest stabila trav utan att ens skynda sig. Sista biten blev serpentiner över fältet, också med gott resultat. Efter detta var hon på bättre humör i stallet.

improviserade en långtur, eller ja, vi var i alla fall ute i ungefär tre timmar, men eftersom vi nästan bara skrittade blev inte sträckan superlång, ca 1,6 mil fick jag det till på kartan efteråt. Bara grusväg, men jag spanade in ett par stigar som behöver utforskas vid lämpligt tillfälle. Misty var på gott humör bortsett från när hon hittade på monster, fick sitta av och leda henne en bit när hon inte ville gå och jag inte orkade bråka. Även på hemvägen gick jag en bit, men då var det min kropp som fick för sig att den behövde sträcka på sig. Sista etappen hemåt distraherade jag Misty från att skynda sig hemåt genom att jobba henne några steg här och där, och hon jobbade riktigt bra och var så mjuk och avslappnad. Tror jag ska börja med tvåtimmarsuppvärmning före dressyrpassen.

 

Passade på att studera hästarna i hagen en stund sedan, Misty verkar med knapp marginal vara boss fortfarande, men Timra har åkt ner så Beda fått mittenpositionen. Men det är lugnt och fint ändå.

 

Den här gången fick hela flocken följa med, Linda med Timra, Louise med Beda och jag med Misty. Misty och Beda försöker tävla lite i skritten, men Misty är alldeles för såsig och fuskar med travsteg. Vi red mestadels på skogsstigar och i skritt eftersom det är hårt i backen så gott som överallt. Stannade till på en stubbåker för lite självständig ridning, där jag och Misty travade på rakt spår och jobbade med volter i skritt. Hon blev taggad och skuttade lite i traven, men det gick bra ändå. På hemvägen kändes hon ganska trött.

Hade egentligen tänkt rida i dagsljus, men soffan lockade lite för mycket efter att ha gjort stalltjänst hos Camilla, så det blev senare. Det gjorde inte så mycket med den fina fullmånen, skrittade en skaplig runda med Misty. Fick hoppa av för att plocka upp min pannlampa som rymde, annars hade vi inga incidenter trots att Misty hittade ett par läskiga ställen där vi fick stanna och fundera innan vi kom förbi.

Det är helt klart Beda som är mönsterbarnet i flocken, bara gör det hon ska utan knot. Nu när vi tar in allihop går Beda raka vägen in till sig, Misty vimsar omkring som en yr höna och Timra går med målmedvetna steg, bara att hon är på väg rakt i genom stallet och ut på andra sidan.

 

Vi fick sällskap av Linda och Timra på en lugn tur på blandat underlag. Timra studsade till för allt möjligt, även Misty tittade på en del grejer fast hon annars var lugn. Efteråt i stallet blev det en extra gosstund.

Favoritbilden från 2014

Det blev en kortare skrittur på grusväg, kände mig lite mör efter att ha varit vaken till tolvslaget ;) Misty verkade inte misstycka. Däremot träffade vi på en (enligt Misty) jättefarlig man med motorsåg, säkert hade han rymt från nån institution och smög runt i skogskanten bara för att kunna attackera små travare vars dumma mattar inte förstår sig på sånthär utan hejar glatt och påstår att det är en helt vanlig granne. Så hon fick ett tillfälle att träna på steppdansen och drakblåsningarna igen.

Årets sista tur tog vi tillsammans med Louise och Beda, med mestadels skogsstigar. De kom bra överens, Beda vinklade örat åt Misty när hon kom för nära men annars var det inga diskussioner. Misty ville inte gå först förrän på hemvägen då man märkte att de båda kände av tävlingsinstinkten litegrann.