ryttarenjenny.blogg.se

Jag har fått lite bilder av Camilla från ena provridningen i höstas. Bättre sent än aldrig! Det är alltså Nicke, 15-årig fullblodsvalack.

 

 

 

Lady och jag tog oss en liten tur igår, bara en kort med skritt och trav då vädret var omotiverande med is och slask. Hon var lagom överenergisk och såg spöken överallt. Vi mötte en fotgängare som halkade och det var såklart jättetraumatiskt. När vi travade var hon superpigg och förstod inte alls varför vi inte skulle dra fram i 190...

Jag har inte riktigt haft tid för bloggen på ett par dagar nu, jag har varit på Åland igen. Vädret var inte helt samarbetsvilligt, det var isgata överallt, så det blev bara ett besök hos Misty och ingen transportträning. Men jag vallade runt henne en stund på ridbanan i grimma och grimskaft. Stanna och backa och snurra runt för spöt som innerskänkel. Ett par gånger försökte hon armbåga sig fram, och ett par gånger var bakhoven på vift, men överlag gick det riktigt bra. Hon lyssnade och fokuserade. Sen fick hon stå ut med att vi petade henne i ansiktet och skramlade med bett och då skötte hon sig också bra.

I vårt stall brukar vi försöka färgmacha hästarna. Tre varianter:

 

 

Superhärligt väder, superhärlig häst, superhärlig vinter! Tänk vilken skillnad det är att göra samma sak fast med olika humör. Och så smittar det av sig till nästa gång också, så man får en positiv cirkel och motivation och allt det där. Istället för alla de där onda cirklarna när man är bitter och negativ. Yay!

 

Lady var lite trött sen igår, men det blev en liten tur med blandade gångarter både i snö och på vägarna. Yay!

 

Och Mistys pass är upphittat och på väg. Yay!

Jag har inte riktigt förstått skidåkare. Nu när snön ligger dyker deras spår upp på många ställen, och rider man i dem kan man få klagomål. Rid inte i dem då, kan man tänka. Men...hur tänker man om man drar upp sina spår, som man vill ha i fred

 

-på alla små stigar. Alla som rider och promenerar här i vanliga fall, kommer inte att plötsligt förvandlas till skidåkare, utan kommer trampa upp spåren. En och annan stig går att undvika, men man kan inte låta bli alla stigar i hela skogen hela vintern.

 

-mitt på smala vägar. Även om man försöker rida bredvid kommer spåret att bli fullt av uppsparkad snö och isklumpar. Hade spåret varit på ena sidan av vägen hade man haft en ärlig chans att samsas.

 

-två i bredd på smala vägar. Verkligen ett långfinger åt världen, här åker vi på skidor och ingen annan ska tro att de kan komma fram. Här finns det ingen möjlighet att inte förstöra, rider man i mitten sparkas snö över båda spåren. Annars får man rida sönder ena spåret, då kanske det andra klarar sig orört, men man kommer ändå få höra att man förstört.

 

Jag har inget emot skidåkare egentligen. Bara de förstår att de inte ärensamma i skogen och att ryttare inte är de enda som ska visa hänsyn. Jag försöker att inte rida sönder spår. Men ibland är det svårt eller omöjligt!

Lady var busig när jag skulle hämta henne i hagen. Det betyder att hon måste springa ett varv innan jag får ta henne. Det tar typ en minut extra och hon kommer fram snällt när hon är klar, så det gör mig inte så mycket. Hon har förut haft perioder när hon faktisk varit riktigt svår att få tag på, men nu är det aldrig så.

 

Vi pulsade genom snön upp till Stora Kil, lite jobbigt men man kan ju inte bara gå där det är plogat heller, det blir ju jättetråkigt. Det blir ju faktiskt dessutom väldigt mycket lättare om man går i åkerkanten som instruerat istället för att försöka snedda ut över en plöjd åker... Det krävdes några försök innan Lady kom på det.

 

Hade lite svårt att bestämma mig vart vi skulle, men det fick bli skritt på vägen bort till Fiby vägskäl, och sen lite trav och galopp ditåt. Lady var supertaggad och jag fick vara bestämd för att kunna hålla tänkt tempo... På tillbakavägen fick hon dra på lite ändå. Vi hade nog lika kul båda två! 

 

Skrittade hem längs vägen. Det är lömskt nu när det är snö, man hör inte bilarna förrän de är precis bakom. En undrar jag hur länge den krupit fram bakom oss innan jag märkte den, Lady gick och tittade på annat så hon sa inget och jag kan inte se bakåt hela tiden. Men alla tog det lugnt och försiktigt idag och ingen verkade irriterad fast vi stoppade upp lite.

 

När jag släppte ut henne igen kände jag för att busa till det lite, så jag provade springa runt med dem i hagen. Först såg de bara förskräckta ut, men sen drog Lady i gång, och Grezna hängde på Lady. Bönan stod och tittade på oss som om vi allihopa var dumma i huvudet...

 

Testade även att sikta in mig på dem en och en. Lady busade när jag busade, och var lugn när jag var lugn, som väntat. Grezna stod bara och såg olycklig ut, jag var inte alls en lämplig lekkamrat. Bönan tyckte fortfarande att jag var dum i huvudet, men om jag bad henne flytta sig med minsta signal, flyttade hon sig exakt så mycket som jag bad om, varken mer eller mindre.

 

Lady är den som är mest energisk av dessa, leker ofta själv i hagen om ingen annan är med. Hon är dessutom den som känner mig bäst. Det svåra med henne är att hon gärna drar i väg en bra bit, så man borde ha ett lite mindre område om man inte ska behöva springa sig fördärvad... Hon är den som är minst arbetad från marken om man tänker på longering och tömkröning och sådant. Bönan och Lady har gemensamt att de är känsliga på ett helt annat sätt än Grezna, vilket är genomgående i all hantering och ridning.

 

Idag var en såndärn härlig dag i stallet då allt gick rätt och mörkret och kylan och snön bara var mysigt. Lady hade inga krokodiltendenser ens när mjuka ryktborsten kom fram, och sen tog vi en, visserligen kort, men produktiv ridtur. Travade en bit som uppvärmning, sen blev det övergångar med fokus på lydighet samt lite halter och ryggningar. Och hon blev bara så fin! Det var inte ens jobbigt när hon försökte slå knut på benen för att hon blev rädd för sin egen skugga samtidigt som jag bad om en skänkelvikning i trav... Jag ville nästan inte släppa ut henne och åka hem efteråt, men eftersom jag inte ätit middag och tårtresterna lockade blev det så ändå.

 

...hurra för mig!

 

Igår åkte Camilla och jag till Hööks och klämde på grejer. Hittade ett fint och billigt täcke till Misty, men så var det nån som hann nappa det enda i hennes storlek. Efter en del konfererande lade jag undan ett mindre utifall att, och sen fick jag konferera med syster men bestämde till slut att det nog kommer bli för litet. Hoppas på en mellandagsrea istället.

 

Vi hamnade på Biltema också, eftersom Camilla försöker bygga tolkningsutrustning och behövde linor och annat spännande. Stackars Quicken vet inte vad som väntar!

 

Lady höll på och busade med Bönan när jag skulle hämta henne, så jag fick stå och klia Grezna i skägget en stund tills de var klara. Då kom hon faktiskt fram så jag slapp pulsa runt i snön. Blev dock lite trött när jag insåg att hon gått utan täcke och var alldeles blöt. Bestämde mig för att ändå göra ett försök att rida, är hon inte alltför kall kan det funka.

 

Lyckades sadla och sitta upp utan att hon sjönk ner i knähöjd, så det verkade okej i alla fall. Med sprillans ny vinterskoning fanns det plötsligt inga ursäkter, det var bara att ta sig i kragen och rida. Sagt och gjort. Värmde upp med att skritta på vägen och pulsa i snön. Sen blev det lite dressyraktigt längs ena grusvägen. Övergångar, skänkelvikningar, nån volt i vägskälen och nån framdelsvändning. Har nog inte ridit såhär ordentligt sen innan jag var sjuk.

 

Lady kändes förvånansvärt mjuk och fin, men hon tyckte det var riktigt jobbigt emellanåt. Kanske mest mentalt eftersom hon var tvungen att tänka och jobba istället för att springa, vilket hon gärna gjort. Men det kändes riktigt bra.

 

Efteråt fick hon på sig vintertäcket igen. Av naket, ofodrat regntäcke och vintertäcke känns ändå det som det bästa alternativet även om hon verkade klarat sig ganska bra naken nu. Men jag vill helst undvika att hon är blöt när sadeln ska på, eller att rida henne varm och sen släppa ut henne. Tror dessutom att hon gick utan bara för att nån glömt, eller varit lat, och inte av nån speciell anledning.

Igår hälsade jag alltså på Misty. Det blåste storm, så det var ingen idé att försöka göra nåt avancerat. Det blev livat nog när vi skulle ta in dem, Conn och Crusan kom i full fart förbi Misty och mig. Efter lite fjantande fick vi in allihopa. Jag borstade och petade lite på henne i alla fall.

 

Jag lovar, jag försökte trycka ner Misty i väskan och ta med henne hem, men det här var allt som fick plats...

 

Vår stallkatt har med stort allvar tagit sig an uppgiften att miljöträna hästarna. Han brukar ofta använda sig av överraskningsmomentet, vare sig han kommer farande i full fart genom kattluckan, svingar sig upp i hörnstolparna eller kastar sig ner i någon kvarglömd kartong.

 

Idag ägnar jag mig åt att åka till Åland. Givetvis ska jag hälsa på Misty också!

Insåg precis att jag glömde skriva nåt alls i tisdags efter stallet. Men det var en väldigt händelselös dag så det gör nog inget. Idag testade jag Greznas reaktioner (eller hon mina). De fick hö samtidigt som jag skulle hämta Lady, och kom farande i full fart. Grezna kom rakt emot mig och jag stod kvar och satte bara upp handen som tecken för att hon skulle stanna. Det gjorde hon väldigt prydligt, men hon såg ganska förvånad ut. Undrar vad hon tänkte där.

 

Lady och jag passade på att trava på fältet idag. Hon snikade till sig några galoppsprång också, men sen flög min pannlampa av. Den var tydligen lite läskig när den låg nere i snön och lös, så hon var tvungen att blåsa på den... Nåja, tog faktiskt den i handen och tog lite galopp till. Sen fick vi ge oss och gå där det var plogat så Lady fick pusta. Boglampan hade lyckas stänga av sig själv också så jag fick klänga runt och fixa till allt när vi skulle gå på vägen.

 

Eftersom min syster efterfrågade denna lista antar jag att det är utifrån denna hon kommer göra all julklappshopping ;)

 

Om man får drömma lite!

 

• Mistys pass (vem fan har käkat upp det?!)
• Ett tjusigt stall som är perfekt på alla sätt och vis, bra rutiner för hästarna, bra hagar, bra ridvägar, ridhus, nära till allt, terrängbana, spolspilta, varma utrymmen för människorna... Osv!
• En dragbil
• En transport
• Måttbeställd dressyr- och hoppsadel, så den passar både hästen och mig
• Ny säkerhetsväst i rätt storlek 
• När vi ändå är inne på drömmar, den där uppfällbara ridbanan man kan ha med sig i fickan!
• Träningar för t ex Kyra

Ladys bästis är Camillas häst Bettan. De fann varandra nästan med detsamma, vilket gjorde Camilla lite förvånad eftersom Bettan visst inte brukar tycka andra ston är så mycket att ha. När vi red ihop ville de alltid gå riktigt nära, nästan i knät på varandra. Och när vi stod stilla stod de och gosade och var jättesöta. Det är sånahär gånger det är så synd att hästarna inte själva får välja vilka de ska bo och gå i hagen med. Efter att Camilla flyttade sina hästar ses de ju nästan aldrig, förut fick de i alla fall umgås på ridturerna och man kanske red förbi varandras hagar även när man inte red tillsammans.

 

Förutom Lady finns fyra hästar till i vårt stall.

 

Lettiskt halvblod, sto född 1988, pensionär.

Jag önskar mig

• Varma kläder (typ underställ och overall)
• Reflexer (kan man aldrig få för många av)
• Smidiga, varma och vattentäta handskar
• Strumpor (det tråkigaste som finns att köpa själv, men bra att ha)
• Läderfett

Det var verkligen härligt väder idag, skinande sol, ett par snöflingor då och då. Red upp bakom stallet så Lady fick pulsa genom snön. Lite jobbigt var det nog, men hon verkar gilla det. Hon kliver i alla fall alltid på med spetsade öron när man styr ut i drivorna. På hemvägen tog vi vägen istället. Det blev inget arbete från marken idag.

 

På måndag skulle hovslagaren komma, så Lady får på sig vinterskor så jag kan slappna av lite. Oroar mig för att hon ska halka nu, antingen för att hon har för lite broddar eller för att hon får klumpar i fötterna så broddarna inte hjälper. Lady har ändå väldigt bra koll på sina ben. Men så har vi ju de där gångerna då hon fokuserar på annat... Har gått omkull två gånger med henne, ena gången på hal asfalt när vi sett en älg och hon var stirrig. Den andra gången stod vi stilla och hon skulle klia sig på magen...

Reflexer är viktigt den här tiden på året, vårt mål är att efterlikna en julgran.

 

Det finns en och annan hästfilm upplagd på youtube om man letar lite. Såg Ruffian för ett bra tag sen. En trevlig film i övrigt, men se inte slutet om ni är det minsta blödiga.

 

 

Ni får klicka fram de andra delarna själva, det tar så mycket plats annars. :P

 

Jag skulle åkt till stallet igår, men jag var förnuftig och höll mig hemma istället för att kana runt i snökaoset (den officiella benämningen tydligen). Men idag kom jag i väg. Det fick bli en lite kortare skrittur, valde att hålla mig där det var plogat. Var lite orolig att det skulle vara halt men det gick bra, märktes lite då Lady taggade till på hemvägen. 

 

Vi gjorde en stackars busschaufför mycket nervös genom att gå på vägen. Jag var snäll och parkerade Lady i en snödriva men han verkade ändå skeptisk till att åka förbi oss.

 

Lady är ganska lustig ibland. Idag knallade hon på i lugn och ro, brydde sig inte om några av de vanliga hästätande monstren, på hela turen. Ända tills vi vände in hemma. Då var plötsligt varenda snöklump längs uppfarten läskig... Kunde faktiskt inte hålla mig för skratt där.

 

Efter ridturen fortsatte vi med vår pall. Hon går snällt upp på den, backar upp på den, jag kan rätta henne i sidled om hon kliver bredvid. Det som är kvar är stå still även när jag backar för att fotografera...

 

Jag började med att bli förvirrad för att hästarna hade bytt hage. Konstaterade även att området kring grinden är fullständigt livsfarligt eftersom det nu finns frusna knölar och blöta lerhål om vartannat. Fick i alla fall med mig Lady in. Hon hade fått ett nytt vintertäcke nu. Tyvärr gav jag henne en rejäl stöt när jag skulle klä av henne, så hon hoppade till och såg mycket upprörd ut. Kände mig väldigt elak. Så det var kanske inte så konstigt att hon var grinig att borsta. Ärligt talat så är det nog mest att hon är kittlig, piggborsten brukar gå hyfsat men ju mjukare borste desto värre.

 

Bestämde mig för att det var för kallt för att rida. Termometern visade på -15. I vanliga fall brukar jag rida ändå, man får klä på sig ordentligt bara. För kallt för att rida är det bara när bilen vägrar starta så man inte kan ta sig till stallet... Men med mina stackars luftvägar tänkte jag vara lite försiktig just nu. Så vi höll oss i stallet, där temperaturen låg runt nollan. Stallet är isolerat och är det så här kallt får en värmefläkt vara i gång. Det är för oss människor, inte för hästarna, och för att vattnet inte ska frysa så lätt.

 

Nåja, det blev avborstning och lite stretch. Eftersom vår torv köps in pallvis så har vi numera tompallar att leka med, eller i alla fall en såhär långt. Givetvis tog jag chansen att testa med Lady. Hon var lite fundersam först, men bara hon fattade vad jag ville klev hon glatt upp och ner, stod stilla på och backade upp på pallen. Tyvärr tänkte jag inte på att ta några kort! Men det fick faktiskt ännu bättre än jag förväntat mig, trodde hon kanske skulle tveka lite mer och det där med att backa upp kändes också lite avancerat.

 

När vi jobbat en stund med detta tyckte jag att det räckte och att hon skulle få gå ut och äta middag med de andra. Försökte passa in täcket lite bättre, det hade glidit bakåt tidigare så det kändes som en bra idé.

 

Ni får hålla till godo med en gammal (och stulen :P) bild på Misty eftersom jag är så dålig på att komma ihåg att fota.

 

Idag bestämde jag mig för att jag varit sjuk länge nog, så jag åkte ut till Lady. Efter de senaste dagarnas snöfall bestämde jag att det vore en bra idé att brodda, så det var bara att vända upp och ner på halva stallet för att hitta lämpliga verktyg... Jag hatar att brodda, speciellt när hålen är slitna och igenproppade. Men det gick. Våra hästar brukar ha fyra brodd och snösulor om de är skodda, och de brukar få ha brodden även i hagen. Eftersom Lady ska skos om nån vecka har hon nu traktbrodd och inga sulor.

 

 

Lady var faktiskt inte alls särkilt lik en krokodil idag. Hon tyckte nog det var skönt att bli borstad efter tre veckor utan... Och så utnyttjade hon att Camilla ringde och distraherade mig genom att försöka stjäla morotsbitar. Jag var populär idag, Linda smsade dessutom och undrade om vi inte borde rida ihop. 

 

Vi sicksackade oss nerför uppfarten i sedvanlig stil. Detta är alltså den lugna Lady. För några år sen var det standard att trava den sträckan för att slippa bråka, men nu brukar vi takta lite istället. Red i väg till Linda, där vi fick vänta lite eftersom det tagit lite tid för henne att brodda Stato. Det var lite kyligt, så jag satte mig innanför stalldörren med Lady utanför, tyglarna i dörrspringan (don't try this at home kids!). Lady stod och försökte spana in på oss stackarn.

 

Det blev en liten lagom runda med mest skritt och lite trav. Det blev en hel del snöklumpar i hovarna trots att snön var av bra kvalitet. Men det räcker liksom inte när det är lera under, då får man klumpar av lerblandad snö istället. Men vi klarade oss helskinnade.

 

 

Lady var faktiskt riktigt lugn med tanke på att hon inte gått nånting nu. Undvek hennes slingrande och stretande som hon brukar köra med också, men det var mest för att vi bara lullade runt och inte försökte jobba desto mer.

 

Överlag en alldeles lagom dag! Lady fick gå ut utan täcke efteråt, känns inte som ett ofodrat regntäcke gör så stor nytta nu. Eventuellt skulle ett nytt vintertäcke inhandlas, om nu den sk rysskylan tänker slå till kanske det är bra. Nu är tanken att köra på som vanligt ett tag med Lady.