ryttarenjenny.blogg.se

Idag har vi promenerat i skogen igen. Tappade nästan bort oss, men det löste sig. I och för sig är det svårt att tappa bort sig helt i en skog omgiven av vägar. Misty traskade snällt med.

 

Idag var jag smart nog att inse att vi nog inte skulle få nåt seriöst jobb gjort eftersom det blåste massor. Istället gick vi en promenad. Misty var faktiskt ganska stabil trots vädret och mörkret. Sen fick hon sin välförtjänta(?) matportion. De nya mineralerna verkar gå hem hos damens smaklökar.

Igår hade jag tänkt mig en liten barbackasväng. Märkte dock snart att Misty och jag inte var helt överens om vart vi skulle gå och i vilket tempo detta skulle ske, samt att det var snorhalt i gräset efter nattens underkylda regn. Så jag hoppade av och körde lite övningar från marken för att få styrsel på oss. 

 

När jag tyckte det räckte kom jag på attd et där med att ta sig upp igen inte är det lättaste. Så jag letade rätt på en sten och körde övningen parkera-häst-och-få-den-att-stå-kvar-medan-matte-kravlar-upp-på-snorhal-sten-och-vidare-upp-på-häst. Misty tyckte ett steg åt sidan precis i slutfasen var helt rätt så vi tragglade en stund. 

 

Precis då jag fått henne att gå med på att stå stilla kom det en såndärn hästätande barnvagn uppe på vägen. Så det var bara att börja om med markövningar för att lugna nerverna, och sen traggla vidare med parkeringen. Till slut satt jag till häst igen, men då tyckte jag det räckte för dagen så vi skrittade hemåt, fortfarande inte helt överens om tempot men utan missöden.

 

Men Mistys tuffa dag var inte slut där, för sen kom hovis och fixade till fötterna på henne. Hon var inte helt med på noterna, testade han balans lite i början och stod sen och såg ut som en åsna. På slutet grinade hon illa också. Men skorna kom på i alla fall, nu får jag nog sluta kalla henne ponny då hon blev flera centimeter högre med sulor och brodd... Bak får hon testa gå oskodd fortfarande, vi får väl se när det tänker bli isgata så får jag väl panikringa i värsta fall. Men jag hoppas det dröjer till våren.

 

Idag blev det en liten ridtur. Premiär för ridning i mörker med pannlampa. Det gick mestadels bra, Misty var skeptisk till en början men när hon fick upp ångan fick det bra. Sen blev hon lite väl het på hemvägen, men det hade nog inget med mörker eller lampa att göra. Tror vi såg en hel flock med rådjur, i alla fall hoppas jag det var såna och inte några hemska aliens, jag såg ju bara en massa ögon som glodde.

Nu så, en lång lista och jag kan ha glömt nåt viktigt ändå...

Misty var väldigt ofokuserad idag. Försökte jobba med långa tyglar och det blev mycket grundkommandon och justerande av positioner innan hon kunde slappna av och koncentrera sig lite på slutet. Jägarna var ute i skogen med hund så det hade ju sin förklaring.

Det fick bli en promenad idag med. Misty var lite uppe i varv då jag kom eftersom hon precis blivit lämnad av de andra. Dagens promenad tog vi i skogen, på ställen där vi inte gått förut. Eftersom det är kallt nu är det inte så blött överallt, så det är ju skönt. Misty var sitt vanliga jag och lät bli att dra i snöret.

 

På hemvägen korsade vi ena fältet, så jag passade på med lite övningar. Bad henne gå runt mig på en volt och då blev det ett litet pip och skutt faktiskt. Annars var hon lydig.

Igår tog vi en promenad i mörkret. Misty tyckte det var läskigt och sicksackade runt så jag fick säga åt henne att gå ordentligt. I vanliga fall märker man knappt att man har nåt i snöret.

 

Jag shoppade mat till henne dagen innan, så hon fick premiärsmaka sina nya mineraler i pulverform. De hon fick förra säsongen var ju inte så populära, men de här verkade okej. Eller så är hon så desperat efter sin ynka giva kraft helt enkelt. 

 

Fick dessutom linda om Statos ben, han har som vanligt slagit upp nåt sår, visserligen inte så stort men nu har det ju varit lite kletigt i hagen. Men han var i alla fall samarbetsvillig.

Det fick bli en barbackatur runt sjön. Vi skötte oss bra, Misty knallade på snällt och jag satt kvar vid två skutt över diket samt ett nästanskutt vid fågelburen trots hala träningsbyxor.

 

Det kommer bli jätteskönt att kunna rida barbacka i kylan i vinter. Det brukar bli mycket skrittande på vintern då underlaget inte alltid är optimalt, det kan bli rätt kallt faktiskt. Med Lady kom jag ju aldrig riktigt till att rida barbacka rutinmässigt efter att jag åkte av med buller och bång, men jag hade inte riktigt behovet heller. På Misty känns det som om jag sitter säkrare, och att vi behöver det för att jobba vidare med vårt samarbete. Dessutom jobbar vi just nu med samma övningar i olika tappning, varav barbacka är en.

 

Sen ska jag faktiskt säga att det känns som om Misty tycker det är roligt att komma ut, och att hon vill ta hand om sin ryttare så länge hon inte tycker att man bråkar med henne. Nu börjar jag tycka att jag vet när hon kommer tycka att man bråkar med henne också, och det är möjligt att hon har helt rätt i att jag är lite störig ibland när jag vill att hon ska gå runt runt istället för hemåt eller andra dumheter.

Idag hade det hunnit bli mörkt innan vi kom ut, vi skulle jobba lite med långa tyglar igen tänkte jag. Misty var skeptisk och jag fick gå bredvid henne och lysa med pannlampan åt henne på väg ner till fältet. Väl där gick det bättre, hon fokuserade förvånansvärt bra. Höll oss till enkla övningar i skritt, raka spår, stora volter, halt och rygga. I mörkret såg jag ju bara en stor skugga framför mig, så jag kunde föreställa mig att hon gick i en perfekt samlad form, redo att när som helst sätta sig i en piaff eller sväva i väg i ökad trav. Benreflexerna fick vara de obligatoriska  vita lindorna. Måste nog jobba i mörker lite oftare tror jag, det var väldigt inspirerande...

 

Nu har jag varit lite slapp med bloggen igen. Men vi har hunnit med ridtur, jobba löst från marken och skogspromenad tidigare. Idag red vi tillsammans med resten av flocken, fint väder precis som igår. Hängde på Misty halssnöret och provade använda det för styrningen. Gick hyfsat, använde tyglarna då vi mötte bilar och då vi red på stubben och hon taggade till. Bromsen funkar bättre än jag trodde, men styrningen är inte helt precis. Sa ju till Linda när hon red med bara snöret att Misty och jag skulle fixa det nästa sommar.

 

Igår lekte vi lite, löst med de vanliga kommandona, och så släpade jag fram tunnan och däcken. Tunnan var läskig när den rullade omkring, men om den stod normalt gick det bra att köra ner hela huvudet i den och frusta så det dundrade... Däcken gick bra att gå över, stanna mitt över och backa mot. Sista delen av steget när hon går över, när bakbenen ska med, har hon lite bråttom fortfarande.

 

Måste säga att det är skönt att ha en yta som är inhägnad, upplyst och uppgrusad precis vid stallet, såna dagar då man vill hitta på nåt lite snabbt eller jobba löst. Även om den inte är i närheten av en riktig ridbana har man ändå stor nytta av den.

 

 

Vi fortsatte vårt arbete med långa tyglar (vi får väl lov att kalla det så, det är ju mest likt i alla fall). Misty var ofokuserad och svårstyrd på väg ner till fältet, men det blev bättre när vi började jobba.

 

Gjorde volter och start-stopp, provade även flytta på henne på olika sätt för att få grepp om vilka hjälper jag ska använda mig av för att kunna göra olika övningar mer medvetet.

 

Det gick riktigt bra när jag gick på hennes högra sida, men när jag bytte gick det sämre och hon ville då skära av min väg så jag fick gå och knuffa undan henne. Vi fick ordning på det mot slutet.

 

Hälsade på Lady och gänget en snabbis i helgen och spanade in deras nya ligghall. Riktigt fint blev det, nu behövs det bara några lass grus tycker jag. Grus är ju hästmänniskans bästa vän.

 

Lady ville som vanligt bli kliad i öronen, Bönan var mest intresserad av mat. Ladys unge är en riktig tuffing precis som den förra, men betydligt mindre. Bönans unge är lite skygg av sig.

 

Mini-Skutt ville inte stå stilla länge nog för att bli skarp på bild.

Nu har det varit lite dött här igen. Men vi har hunnit med en pysseldag och en skrittur. Dagens skrittur var spännande, det eldades bredvid stigen och Misty såg några spöken.

 

Hästarna verkar nöjda med att ha kommit "in" för vintern, även om de alla försökte trycka in sig i Timras box första gången jag skulle ta in dem för mat efter flytten, istället för att gå till sina egna platser.

Idag tog vi en skogspromenad. Det var ett tag sen sist. Misty följde snällt med och lät bli att trampa mig på hälarna.

 

Idag kom hästarna i full galopp när jag visslade. Jag var glad tills leran började stänka runt öronen på mig när de närmade sig. Hagen framför grinden är inte så vacker såhär års.

 

Lindas pappa höll på och svetsade och slamrade vid garaget, så Misty var inte helt lugn och harmonisk i stallet. Istället för nån krävande aktivitet gick vi ut och lekte på volten en stund, det blev lite miljöträning för Misty att fokusera på mig trots distraktionen. Hon skötte sig bra, höll ena ögat åt det hållet men kunde ändå lyssna. Om jag gick med fram till det hörnet stod hon lugnt och tittade också.

Idag fortsatte vi vårt arbetande på långa tyglar med en kort vända ner mot sjön. Jag påminde mig själv om att det vi gör är enkelt och bekant, enda skillnaden är att det är två snören istället för ett. Både position och övningar har vi gjort i flertalet andra sammanhang. Övningarna för dagen var stopp-start och volter åt båda hållen. Misty gjorde det hon skulle om än inte med fullt fokus på mig utan gick och spanade i fjärran mellan varven. Hon höll sig ändå lugn och sansad, så det var ju bra. Jag undrar om hon tycker att vi jobbar för lite nu, när jag släppte ut henne efteråt stod hon kvar och tittade och verkade fundera på varför jag rymde från henne.

 

Jag har varit krasslig så det har inte hänt så mycket här. I torsdags jobbade vi från marken en kort stund, löst med kommandon och Följa John. Misty var sådär engagerad, det blev bättre på slutet men inte helt optimalt. Å andra sidan ska jag väl inte kräva mer av henne än av mig själv.