ryttarenjenny.blogg.se

Planen har ändrats litegrann; istället för att åka fredag ska vi åka lördag morgon. Får se om vi ska justera ihopsläppet lite med tanke på att vi då släpper ihop ganska direkt istället för att vänta till nästa dag. Imorgon ska vi försöka träna en sista vända också.

Igår blev det sent, åkte till ridhuset med Camilla och Quicken så de skulle få träna lite. Tittade först på lektionen innan, det var vår tränare men kände inga av ryttarna. Ett par fina hästar var det. De drog över tiden en del så vi fick vänta en bra stund.

 

Camilla byggde upp en bana med travbommar, som jag sedan ändrade till galoppbommar med ett par små hinder efter hennes instruktion. Uppenbarligen har jag inget ögonmått, men det blev bra till slut ändå.

 

Quicken var jätteduktig, väldigt lugn med tanke på att han nästan aldrig är i ridhus och det var länge sen han hoppade. Han tyckte det var lite läskigt med snön som rasade från taket. Jag tog en del kort med Camillas kamera, vet inte alls om det blev nåt vettigt av det eftersom jag fipplade en del med inställningarna.

 

Både Quicken och Camilla var ganska slut efter att ha kämpat på, han var alldeles blöt av svett. Hjälpte till att plocka in de andra hästarna när vi åkt till stallet, men sen var det hög tid att åka hem och lägga sig. Det var kul att komma i väg en sväng, det var ju ett bra tag sen vi var i gång och tränade, lite sugen blir man allt!

Det är tydligen en sånhär som krävs för att Misty ska tycka det är värt att kliva på!

Det blev en mysig tur i mörkret idag. Tog det lugnt, lite blandade gångarter och hade inte egentligen tänkt rida dressyr. Men lite jobb blev det eftersom Lady var på sitt fjantiga humör och då gör man bäst i att hålla henne fokuserad om man inte vill studsa runt åt alla håll och kanter. Det lyckades jag stävja ganska bra.

 

Jag har nu läst Horsemanship av Lisbeth Johnson och Marie Haglund. Hade tänkt recensera lite som vanligt, men jag tror jag nöjer mig med att konstatera att den innehöll mycket tänkvärt, och att jag därför behöver lite tid att smälta och läsa om. Vilket i sig är ett bra betyg, allt som får en att reflektera över hur man gör med hästen är positivt, även om det inte alltid betyder at man kommer att göra på ett annat sätt sedan!

Såhär går tydligen lastträningarna till nuförtiden?! :P

 

Idag har jag dödat. Den dumma stallkatten hade en näbbmus som den lekte med, och sedan lämnade att självdö, så jag var tvungen att rycka in. Stackars liten. 

 

Fick i alla fall en lite lagom tur med Lady. Vi såg hundar och gubbar i skogen, så hon var något på tårna. Fick några sidoskutt och dessutom en kamikazesväng vid en hästätande buske. Traktorn vi mötte gick dock bra... Hon borde verkligen gå lite mer för att vara riktigt trevlig och inte se för många spöken.

 

Testade mina nya handskar vid mockning och rykt idag och de verkar vara vad jag letat efter, smidiga men tåliga och med lite värme. Så nu ska jag väl överleva kallstall och lösdrift jag med.

Måste ha hästmat i bilen oftare, det luktar ju så himla gott! Har flera gånger hoppat in i kompisars bilar och sagt att deras bilar doftar så trevligt och så visar det sig att de har en massa säckar baktill. Är det så man vet att man är en riktigt hästtjej tro? Nu står i alla fall den nyskurade tunnan också där så jag kan dumpa alltihop hos Linda imorgon.

...okej då, det är en vecka kvar. Nästa fredag är tanken att vi ska hämta hit Misty! Det känns förstås bra, roligt att det äntligen närmar sig. Och supernervöst också, både för resan och för hur hon ska passa in i nya flocken och allting.

 

Meningen är att hon ska åka vanlig transport, vilket syster tränat henne inför. Vi kommer att vara tre personer med på resan, syster, hennes kille och jag. Resan kommer ta 5-6 timmar, varav ungefär 2 är på båt. Vi kommer troligtvis åka så vi är framme på eftermiddagen, så att man kan lasta i ljus. Sedan får hon stå inne med nån av Lindas hästar över natten så vi kan släppa ihop dem när det är ljust också. Ihopsläppet har vi funderat på att göra så att vi först släpper ut Misty med den hon stått över natten med, och sedan fyller på med de två andra i tur och ordning så att hon kan hälsa på en i taget.

 

Idag har jag förberett genom att handla lite mineraler och krubbskrammel till Misty, och ett par handskar till mig, då de hade kundklubbsdagar på Granngården så jag fick 10 % rabatt på allt. När jag kom hem släpade jag, till pojkvännens förskräckelse, in en av mina älskade fodertunnor i badrummet för skurning. Tänk vad mycket roligare det är att diska till hästarna än till sig själv!

Idag blev det en riktig uteritt, rena långritten jämfört med senaste veckornas turer. Nästan som jag brukade rida förra vintern, fast med Linda istället för Camilla... Jag var tidig och Linda sen, så jag började med lite dressyr på vägen för att hålla oss varma. Sen stod Lady och jag i och för sig och hängde i stalldörren medan Linda fixade Stato också. Vi red en lite kortare tur men med hyfsat med snö så hästarna fick lyfta på fötterna. Lady tycker att Stato är opålitlig och var på dåligt humör, så hon gick och blängde på honom.

 

Sen bytte Linda till Timra medan vi väntade och så red vi mot vårat stall. Lady var fortfarande på dåligt humör och hotade Timra ett par gånger, vet inte riktigt vad det var med henne idag... Men det var ett tag sen vi red tillsammans med nån och hon har aldrig riktigt gillat Timra så det kanske är så enkelt.

 

Testade Karins tips om att fukta borstarna idag och det gick faktiskt riktigt bra att borsta utan stötar. Men jag får fortfarande passa mig när jag tar av täcket eller klappar henne. Har analyserat lite vad jag gjorde vid insläppet i boxen sist också, och kom fram till att det här med stötarna har sin del i det, och även att jag ofta skickar in henne istället för att gå med henne när hon är lös. Idag gick det i alla fall bra, då vi tog ett steg i taget från början.

 

Avslutade dagen med att döda en torvbal. De tenderar att vara lite halvfrusna så man får vara lite övertygande när man ska ha ut dem i boxen. 1-0 till halm.

Längtar efter våren!

Red en liten tur idag, jobbade inget desto mer än att Lady skulle skritta på raskt utan att stressa, och trava lugnt utan att lägga sig i handen eller göra sidoskutt. Detta lyckades vi bra med. Jag lyckades även sitta stabilt när hon gjorde ett tvärstopp ur trav... Tror jag hann känna att hon tvekade, annars brukar det vara ett bra sätt att få mig ur balans, mycket mer effektivt än sidoskutten.

 

Efteråt skulle jag ta in henne i boxen, och då fick hon plötsligt för sig att hon skulle gå över mig, nåt som hon aldrig gör annars. Fick göra tre försök innan vi kom in så som jag ville. Har kanske eftersatt markträningen/hanteringen lite nu, så jag får nog fokusera lite mer där. Dels är det ju allmänt viktigt, men jag tycker även det är väldigt smidigt att inte behöva fippla med grimman och ducka för grimskaften när hon står i gången så hon är tränad att kunna stå lös och att jag "leder" henne lös. I alla fall så länge dörrarna ut är stängda, jag vill inte utmana ödet.

 

Jag gillar att fönstershoppa hästar, så jag brukar kolla på annonssidor då och då. Nåt jag reagerat på är hur dåliga bilder många lägger ut. Det är leriga hagbilder, halva hästar och knepiga vinklar. Är det verkligen så svårt att ta av täcket(!), borsta av hästen och ställa den på ett hjälpligt plant underlag? Vilken häst som helst kan se ut som en kamel på en dålig bild...

 

Hästens anatomi är en såndärn bra att ha-bok. Den innehåller bilder på skelett, muskler, m.m med namn på de olika delarna. Så man kan kolla upp vad man har under huden på hästen. För man vet ju aldrig när man kan behöva veta det.

 

Jag får rapporter från syster om Mistys transportträning, och det går stadigt framåt. Nu hade hon gått upp med alla fötter på rampen, i grimma och grimskaft och klarade även av att det blev lite halt med all snö. Man hade säkert kunnat jobba snabbare, men det är viktigare att Misty hela tiden är lugn och nyfiken istället för att riskera bakslag för att man pressar på. Just nu känns det bra, för jag tror starkt på att hon kommer att gå att köra snart. 

 

Stackars Lady har det inte lätt nu när vi båda är alldeles statiska, hon vågar knappt låta mig ta i henne eftersom hon fått så många stötar. Vet inte alls vad jag ska göra åt det mer än att låta bli att röra henne! Så det blir inte mycket borstande och gos.

 

Det blev inte av att rida med Linda idag, istället red jag ett kort dressyrpass igen. Det var uppkört längs med hagen, upp till åkern, så jag fick en raksträcka där och sen fanns det utrymme för en volt, kanske 10-15 meter. Så vi jobbade på med det vanliga, skänkelvikning, öppna, framdelsvändning, övergångar, volter och åttvolter.

 

Det kändes bra, Lady var dock superpigg. Hon höll på och kastade med huvudet eftersom hon fick istappar i mustaschen, och jag bara väntade på att detta skulle utvecklas till riktiga bocksprång. Men hon höll sig. Helt lätt var det inte heller att hålla reda på tyglarna med dubbla handskar... Så med tanke på allt detta var vi väldigt duktiga.

 

Det var verkligen superfint väder med klar sol, men kallt, så det blev bara en kort stund. Ville inte förstöra det fina humöret med att bli kall!

I boken jag läst sist (Utbildning av den unga hästen) presenteras även Eamon Hickeys metod för att sadelvänja och sitta upp på hästen. Jag har stött på den nångång förut och tycker den har vissa fördelar. Den har två grundtankar som jag ska försöka beskriva i den mån jag förstått dem. 

 

Den första är att hästen har en position där den vant sig vid att vara avslappnad, i det här fallet böjd med huvudet in mot människan som står i mitten. Ur denna posiion kan hästen röra sig på en liten volt runt människan, fortfarande med huvudet böjt inåt. Man börjar alltså med att vänja hästen vid att detta är tryggt. Sedan utgår man hela tiden ur den positionen och återgår till den.

 

Förutom att tanken med en trygg situation som grund är smart så är även själva positionen praktisk. Hästen kan få röra sig, men den inbjuder inte till att hästen drar i väg (man ska dessutom gärna jobba på en liten yta enligt Eamon). Det är lätt som människa att växla mellan att vara aktiv, t.ex lägga på sadel, och att vara passiv, utan att man behöver flytta sig.

 

Dessutom är positionen användbar även sedan man kommit en bit i ridningen, om hästen är stökig. Den böjda hästen har svårare att stegra och bocka, och om den då dessutom känner igen situationen som trygg är det lättare att lugna den. Jag använde själv böjning när Lady stegrade sig som unghäst.

 

Den andra tanken är att man vänjer hästen vid allt. Man börjar med att vidröra hästen överallt så den får se att det inte är farligt. Istället för att försiktigt smyga på sadeln skramlar man med den, istället för att plocka av lösa grejer ser man till att de nuddar hästen osv. Det här kräver naturligtvis att man är väldigt lyhörd och läser av hästen, för man får inte pressa den mer än den är redo för. Men tanken är att kontrollerat utsätta hästen för allt sådant från början. Om man jämför med hur Jens presenterar sin sadelvänjning i samma bok så är man lite mer rakt på sak här.

 

Eamon har dessutom utarbetat metoden för att man ska jobba ensam, vilket man ju ibland blir tvungen till. Jag tror att jag kan använda en del av detta på Misty. Hon är ju sadelvan och sutten (åkt) på, men som sagt tror jag att det kan vara användbart längre fram om hon lär sig en trygg position. Dessutom är hon inte så förtjust i att man petar på henne och flyttar på henne, så jag tror inte det skadar att gå i genom dessa grunder igen, men mer för att förbereda skänkelhjälper m.m än uppsittningen i sig.

Hittade en till blogg jag tycker verkar intressant!

Det kändes som om vi tog en riktig långtur idag, Lady och jag. Vi red rundan bakom Karbo i blandade gångarter och var ute i knappt två timmar, så det var ju inte en särskilt lång vända egentligen. Men det har ju inte blivit så mycket sånt på sistone. Hade tänkt rida med Linda igen på lördag, men får se om vi kanske får revidera den planen eftersom det är lovat neråt -23...

Eftersom våra små dressyrpass på sistone känts väldigt givande blev det ett sånt idag också. Idag var Lady pigg men utan att vara så stark eller fladdrig som de senaste gångerna, så det kändes riktigt bra. Med tanke på att jag ägnade hela rykten innan åt att ge henne småstötar så var hon på förvånansvärt bra humör... Nästa gång ska jag försöka mig på en normallång tur, då är jag ute i dagsljus och har gott om tid på mig så jag får skärpa till mig lite!

 

Har fått höra att Misty gör framsteg med transporten, så jag hoppas det fortsätter så, så kanske vår (väldigt lösa) tidsplan håller.

Red en sväng med Linda och Timra igår. Det var ett tag sen sist, så det var riktigt trevligt. Timra var brunstig och försökte limma på Lady, men tyvärr tycker ju inte Lady om Timra eftersom hon vanligtvis är lite oberäknelig, så tji fick hon. Linda tyckte att Lady bara var ett par gigantiska öron efter att ha tittat på vår skugga i skenet av min pannlampa.

 

Inez - ensam med stark är en dokumentär om en svensk, kvinnlig jockey. Ingen aning om den är bra, men den går på Tv4 Sport imorgon kl 12 för den som vill se. Jag hoppas den finns att se på Tv4 Play sen också.

Utbildning av den unga hästen av Jens Fredricson och Ingrid Andersson börjar med att ta upp filosofin kring unghästutbildning och hur hästens psyke fungerar. Den är uppdelad enligt en ungefärlig tidsplan för en normal unghäst och tar upp varje moment för sig. Hur gör man, varför gör man så, vad är målet? En väldigt pedagogisk bok som är läsvärd för alla som jobbar med unghästar, men som också kan ge en del tips för andra ryttare. Vikten av varierad träning och att hästen får utlopp för naturliga beteenden betonas. Jag är mycket nöjd med att jag plockade på mig denna bok!

 

Snygg räddning! 

Gjorde en favorit i repris och red lite dressyr på lilla grusvägen idag med. Det blåste, och det märktes. Lady höll på att krypa ur skinnet. Sist jag red lade hon sig i handen och ångvältade framåt. Idag fladdrade hon omkring, hal som en ål och superkänslig för allt jag gjorde. Så det var bara att ta ett djupt andetag och rama in. Djupt andetag, rama in. Och fortsätta så. Det gick hyfsat, red ett kort och målmedvetet pass. Idag var hon i alla fall inte rädd för traktorn som stod parkerad, men jag råkade putta ner henne i diket när vi skulle göra en skänkelvikning och det var hon mindre glad över förståeligt nog. Batterierna i min pannlampa tog slut, så jag såg inte riktigt var vägen gick...

 

Bonusbild på Misty som undersöker transporten.

Det var riktigt dimmigt igår så jag ville inte rida på vägen bland bilarna. Provade rida i snön, men skaren gjorde det tungt och jag gillar inte att rida där i mörker. Så jag bestämde mig för att gå in på lilla grusvägen, den är bara ett par hundra meter innan man måste vända. För att slippa gå över diket upp på vägen gick vi hemåt och vände sen bortåt för att gå dit, och då visade faktiskt Lady lite attityd och var inte alls med på noterna. Hon har varit väldigt hemkär på sistone.

 

Alltså var det kanske bra att rida fram och tillbaka på samma vägsnutt, så hon inte fick bestämma när vi skulle vända hemåt. Och så fick vi öva på att gå förbi en parkerad traktor, jättefarligt. Försökte rida lite dressyr med skänkelvikningar, framdelsvändningar och övergångar. Lady var stark och inte särskilt intresserad av att lyssna.

 

Den här gången valde jag att gå in på en volt, den blev i minsta laget eftersom det inte fanns så mycket plats. Men en volt i alla fall. Använde yttertygeln ungefär som en inspänningstygel genom att kroka fast tummen vid sadeln och bara använda handen som gummi för att flexa motståndet. Mjuk innertygel med bara lite kontakt. Och sen använda massor med skänkel. Fokus framåt och på en rund volt med skänklarna. Poängen med att göra så med händerna är bara att få dem ur vägen, istället för att vi drar åt varsitt håll så placerar jag händerna och låter bli att fippla mer med dem.

 

Jobbade bara kort i vardera varv och återgick sen till det jag tänkte från början, och nu gick det mycket bättre. Försökte ha kvar tanken med mycket skänkel och mestadels låta bli handen. Red inte så länge eftersom hon inte verkade så motiverad från början. Men är nöjd med att det som hade alla förutsättningar för att bli ett riktigt dåligt pass ändå blev bra på slutet.

 

Efteråt fick hon stretcha lite med morot. Hon är nära att buga med morot mellan frambenen, funderar på om jag ska jobba vidare på det.

Nu är Mistys pass tillbaka, då går inte båtarna på sisådär två veckor. Men å andra sidan kanske tiden behövs för lite träning... 

 

 

Häftigt!

Från liten till stor...

 

Har fått fler bilder från hösten, här kommer några från provridningen på Elliot, korsning kallblodstravare/lusitano. Vi var som synes inte så samspelta.

 

Min hund Tim hade en playdate med Camillas hund Smilla idag. De fick rasa runt och busa, vi fixade hö till hästarna och råkade börja titta på staketet. Det började med att vi såg ett nedfallet träd, sen gick vi runt och kollade vidare. Fast vi gav upp när vi hittade mera träd som vi inte orkade börja såga på. Tråden är uppe i alla fall, men elen kanske inte riktigt går runt så bra. Tim tyckte hästarna var lite läskiga, men han sniffade på Quicken som såg snäll ut. Ser ut som att jag får hänga mer hos Camilla nu så hundarna får leka. Quicken suckar nog djupt, ska hon vara här nu igen! Imorgon ska vi ta oss till Hööks och kika på reagrejer.

Nu har syster avrapporterat från transportträning med Misty, som gick bra. Övningen för dagen var bara normala ledövningar runt transporten samt undersöka rampen. Ska se om jag kan få ordning på att ladda upp filmen också. Efteråt fick Misty på sig fleecetäcke, vilket hon verkligen var jätteglad över...

 

 

Misty har blivit transporterad tidigare, men inte ensam och sist hon skulle åka gick det mindre bra, så därför ska hon få träna inför flytten.

Här är Lady nu, ungefär 5 månader in i dräktigheten.

Lady var ombytlig idag, supergosig när jag gjorde i ordning henne, nästan lite slö när jag red i väg. Pigg på hemvägen och en liten huggorm efteråt. Det är sjukt mycket vatten överallt, nästan hela öppna delen av deras hage är som en sjö.

 

I söndags var jag på besök hos Camilla. Förutom att äta upp hennes julgodis och vara i vägen när hon mockade, tittade och fotade jag när hon jobbade hästarna. Jag har visserligen gjort lite små övningar med Lady, men jag har inte varit så strukturerad och jag har inte direkt sett på när någon annan jobbat tidigare, så det var väldigt intressant. Dessutom hade vi fyra olika hästar med olika personlighet som jobbats olika mycket på detta sätt.

 

Camilla har beskrivit banan hon byggt i sin blogg, med bilder och allt, men i korthet så fanns fyra "stationer". Gå över presenning, två koner att stanna och backa vid, en bro av lastpallar och en tunnel av presenning och hinderstöd.

 

De fyra hästarna är hyresvärdens två, ett fullblod och en nordsvensk, och Camillas två travare. Camilla började med nordsvensken Herja, en mycket bestämd dam. De brottades en stund innan Herja kom på vad som skulle göras, sen gick det galant. Herjas svårighet var lastpallarna.

 

Häst två var Mirra, fullblodet. Hon var skeptisk mot presenningen men eftersom hon tyckte det var roligt att få jobba lite gick alla övningarna riktigt bra. Hennes dåliga humör var som bortblåst, verkligen en häst som visar att den vill ha hjärngympa.

 

Camilla avslutade med sina egna två. Dessa har gjort övningarna tidigare, så det gick väldigt smidigt även om Quicken måste fundera en gång extra på om det inte är lite farligt ändå. Vi hade ju flyttat lastpallarna lite sen sist! Det är ändå väldigt imponerande hur mycket han vågar med tanke på vilken känslig kille han är.

 

Bettan var som vanligt cool.

 

Vänta bara tills Misty får se vad vi ska hitta på. Hon ska också bli så här stencool tänkte vi!

Boken Från tävlingstravare till ridhäst handlar, som namnet antyder, om att omskola travhästar till ridning. De första kaptitlen är grundläggande och mest sådant som man borde ha lite koll på redan innan man skaffar häst, och som det finns många böcker som tar upp mer ingående. 

 

Resten av boken var mer givande, från presentation av markövningar som longering och tömkörning vidare till inridning och inlärning av hjälper och vidare till grunder i ridningen och inspiration för vad man kan göra med hästen när den börjar kunna detta. Beskrivningarna är oftast en kort genomgång av hur övningen görs och vad den syftar till, med reflektioner på vilka svårigheter travarna kan ha eller vilken nytta övningen kan ha specifikt för dem.

 

Författaren är noga med att påpeka att man måste se till hästen, att det för travarna är speciellt viktigt att hitta lugn och att man ska ta hjälp vid behov. Även att man ska leta efter en tränare som passar ekipaget.

 

Detta är en trevlig bok, kanske inga revolutionerande åsikter eller metoder, men en bra grund för i vilken ordning man kan göra omskolningen och för den som inte har så stor erfarenhet av ridtravare. Det finns dessutom flera mycket pedagogiska bilder på t.ex. framdelsvändningar och liknande.

2012 var ett bergpochdalbaneår, både med hästarna och annars. Hästmässigt började året med långa skritturer i snön, Lady lärde sig skritta ordentligt av Bettan.

 

Under våren fick jag reda på att Lady skulle betäckas. Jag upptäckte att jag blivit en fegis i hoppningen efter avramlingen på hösten. Vi försökte komma i gång med träningar, men Lady diagnosticerades med bronkit och det blev istället medicinkurer och vila.

 

Hela sommaren försökte jag få till träningar, planera och sätta upp mål, men istället blev det en massa uppehåll med Lady mellan bronkitskov och besök på seminstationen.

 

Till hösten kom vi äntligen i gång med träningarna och det gick bättre än någonsin. Från att under våren ha tyckt att alla hinder var läskiga hoppade vi banor på ca 70 cm och vid något tillfälle enstaka högre hinder. Och det var inte längre så att Lady fick göra allt jobb, utan vi samarbetade och jag red ordentligt.

 

Efter sommaren hade jag dock bestämt mig, det är inte nog med att lulla i skogen utan jag vill verkligen kunna utvecklas, träna regelbundet etc. Kunna planera och sätta upp mål. Det som jag verkligen inte kunnat göra med sommarens strul och i relation till Ladys ägare, dessutom med den kommande dräktigheten. Så jag började provrida hästar och leta något nytt, vilket i sig visade vara en helt egen cirkus.

 

Någonstans där kläckte min syster idén att jag skulle kunna ta mig an Misty, och det blev nya funderingar. När jag väl bestämde mig drog det ut på tiden av olika anledningar, vilket inte är så mycket att göra åt men såklart frustrerande.

 

Under tiden har motivationen med Lady gått lite upp och ner, och vi har väl inte gjort så mycket vettigt de senaste månaderna. Men jag försöker ta vara på tiden med henne ändå, det är ju inte hennes fel att det blivit som det blivit.

 

2013 blir förhoppningsvis Mistys år. Första målet är naturligtvis att få hem henne. Sedan kommer arbete från marken och inridning. Vi får se hur det går, och hur länge det tar. Någon brist på utmaningar lär det inte bli, men det ska bli spännade, och det nya året har alla förutsättningar att bli ett mer positivt än det förra.

Jag har fått fina julklappar och födelsedagspresenter! Bl.a. microfleeceunderställ, böckerna Horsemanship och Från tävlingstravare till ridhäst samt reflexer. Nu kommer jag absolut inte frysa, jag har massor med knep på lager när Misty kommer och Misty och jag ska synas. Perfekt! Dessutom har jag fått en massa handkräm så jag kan ha fina händer även om jag varit ute i stallet och misshandlat dem.