ryttarenjenny.blogg.se

Undrar om inte den här ofrivilliga vilan varit nyttig för Misty. Igår tog vi en något längre tur. Misty var lugn som en filbunke till att börja med, nästan så jag funderade på om hon var riktigt frisk. Inte ens busiga hästar i hagen vi passerade gav nån större reaktion.

 

Sen började det blåsa mer, och då blev hon nervös och allmänt skeptisk ett tag, tills vi kommit in i skogen där det inte var så mycket vind. Där lugnade hon så småningom ner sig. Provade jobba henne lite, ett par steg av skänkelvikning, öppna eller myrsteg, skritta vanligt en bit emellan, nån halt och så. Misty var väl inte jättemotiverad men det gick hyfsat ändå.

 

Satt av och gick en bit eftersom jag började känna mig stel, uppsittningen från en sten gick utmärkt och Misty stod perfekt tills jag var klar. På hemvägen fick vi en rask men ganska avslappnad skritt med endast några försök till trav när hon hörde Stato börja gapa i hagen. Tillbaka i stallet gäspade hon jättemycket.

 

Den här turen kändes som ett bra exempel på hur Misty funkar. Först var hon lugn och harmonisk, det kändes som om ingenting skulle kunna rubba den här hästen. Solen sken, fåglarna kvittrade osv. Sen blev hon störd av nåt, i det här fallet vinden, och plötsligt är hela världen jättehemsk med monster bakom varje buske och hur ska en liten häst överleva alldeles ensam (för en liten späd människa är ju inte mycket att luta sig på). Och så går det över och hon är hur stabil som helst. Sen måste jag ju säga att nuförtiden, även när hon är såpass spänd, så är det sällan jag känner att hon inte lyssnar och hon går fram också när hon är rädd.