ryttarenjenny.blogg.se

Uppsittningen gick riktigt bra igår, så undrar om inte det börjar släppa nu. Jag tror egentligen inte att själva uppsittningen var problemet, utan att hon varit stressad när man ska rida i väg överhuvudtaget. Även voltstarterna har ju blivit mer sällsynta och det tror jag hänger ihop.

 

Vi fick en liten snurr när vi kom ner på fältet innan vi kom i väg åt rätt håll. Har undvikit att rida bortåt på fältet bredvid sommarhagen ett tag därför att jag vet att vi ofta hamnar i diskussioner kring den biten, men nu tyckte jag att det gått bra på sistone sådet var dags att testa igen. Och det gick ju ändå hyfsat. Hon skrittade fint hela vägen till Björkhaga.

 

Svängde in för att säga hej då jag såg att de var hemma. Lady & co höll sig i bortre änden av hagen så jag fick inte inspektera dem. Misty stod fint utan att gräva hål i gårdsplanen, och fick äpplen av barnen utan att plocka några fingrar.

 

På vägen hem travade vi en del. Tappade bort den fina skritten, eller nån skritt överhuvudtaget, däremellan tyvärr då hon blev lite väl taggad. I övergångarna blev det nånslags skutt när hon försökte fundera ut hur hon skulle kunna låtsas lyda förhållningarna utan att faktiskt göra det, och hur hon skulle kunna springa i väg fortast möjligt när vi gick upp i trav. Men det gick bra att korrigera henne till rätt tempo. 

 

Åter blev jag nästan förvånad över att hon lugnar ner sig så totalt när man kommer in på sista sträckan hemåt, hennes nästan-hemma-zon. Bara att länga ut tygeln och skritta i lugn och ro. Tur jag hade laddat upp med både äpplen och morot när hon var så här duktig.