Nerver och envishet

Vår ridtur igår började jättebra, red ner genom sommarhagen och styrde runt på olika spår, hon var följsam och lydig. Testade även sidförande skänkel, vilket hon tyckte var jobbigt men med övertalning fick vi till några flyttningar. Även några stora bågar i trav gick bra.
 
Red vidare mer raka vägen med enstaka volter förbi stockarna. Och plötsligt satt jag på en helt annan häst när Misty bestämde sig för att nu vill jag hem. Såhär i efterhand tror jag hon hörde nåt ljud från bilverkstaden som jag inte hörde, hon blev i alla fall jättestressad och försökte vända. När jag inte lät henne vända försökte hon med lite olika kast, backning och stegring.
 
Såg till att driva henne framåt i korsande riktning, alltså varken hemåt eller bortåt utan upp mot skogen, och när hon försökte med större manövrar drog jag runt henne på en minivolt så hon inte skulle få utrymme för det. När hon blev lite mer kontaktbar baxade jag in henne på en långsmal åttvolt och där började hon lugna ner sig. Precis när jag trodde vi var klara varvade hon dock upp igen så vi fick göra om allt. Efter att hon gjorde så igen satt jag av nästa gång hon var lugn.
 
Stod och funderade på hur jag skulle göra, jag visste ju fortfarande inte vad hon reagerade på. Men bestämde att vi skulle promenera ner till Karbo. Vid hand är hon hyfsat väluppfostrad och kommunicerbar även när hon varvar upp, och hon knallar raskt på. Gjorde en och annan halt och krävde att hon skulle kunna stå stilla innan vi gick vidare.
 
Vände och gick tillbaka, och då hörde även jag en massa oväsen från bilverkstaden. Misty stirrade upp sig ännu mer först, men efter nåt ögonblick återgick hon till samma nivå, dvs drakblåsningar och svårt att stå stilla men följde snällt med. Jag bestämde att det bästa var att gå förbi i lugn takt men utan att stanna, så vi gick tillbaka mot stockarna.
 
När jag tyckte vi var tillräckligt långt förbi började jag jobba mer med henne. Gick en liten bit, sen antingen stanna och kräva att hon skulle stå stilla, eller backa och flytta så att hon fokuserar på mig istället för allt annat som händer. Det tog tid, men vi kom närmare hemåt och hon blev lugnare och lugnare.
 
Sista biten satt jag upp och gjorde samma sak från ryggen, hon var hyfsat lugn men alla böjda spår blev med en viss dragning hemåt, typ bananformade volter... Så fort jag i vardera varv fick till en mer oval än bananformad volt satt jag av och gick hem med henne.
 
De andra hästarna stod inne och åt när vi kom, så Misty fick också gå in i boxen och äta. Sen en lång rykt för att få bort svetten, och så fick hon stå inne en stund extra för att se att hon inte skulle eftersvettas. Struntade i alla former av stretch och träning, hon hade kanske haft mer nytta fysiskt av det idag än annars, men vi var båda ganska trötta faktiskt.
 
Långt inlägg för en lång dag. Nästa gång får det nog bli en annan väg hem!

Kommentarer
Postat av: Heidi

Spännande tur alltså! Men det låter som du löste det rätt bra. Man blir lite ställd då hon kan ändra sinnesstämning så tvärt.

Svar: Ja det gäller att hänga med där. Speciellt som nu när jag inte såg eller hörde nåt speciellt, brukar försöka vara uppmärksam på sånt de kan tänkas reagera på.
ryttarenjenny.blogg.se

2013-04-06 @ 12:42:03

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0