ryttarenjenny.blogg.se

Red en skrittur barbacka idag, en härligt händelselös vända. Tog en grusväg som slutar i en vändplan så det blev samma väg tillbaka. Började bara skritta helt kravlöst. När vi blivit lite varma började jag tänka mer på sitsen, att sitta rakt och stabilt men ändå följsamt. Lite kramningar i tygeln och så kom Misty upp med ryggen, ett par steg först och sen fler. Och vi höll känslan ända hem, inget hetsande alls. Dessutom har vi nu blivit omkörda av en moped för första gången, en liten rykande sak vilket Misty inte brydde sig om.

Vi skulle långtygla var tanken, ungefär de vanliga övningarna. Misty var åt det spända hållet men genomförde det som ombads. Sen gick vi på en volt när hon stängde av helt och tittade på nåt hel annat. Gick på henne lite hårdare för att få respons då hon istället skuttade i väg och studsade runt några varv. Fick ett par såna reaktioner innan hon lugnade ner sig. Fick henne att fokusera bättre och det gick hyfsat en stund på slutet när vi jobbade på rakt spår, men hon slappnade inte riktigt av och vi fick inte till den där fina känslan vi haft på sistone. Men Misty blev i alla fall glad igen då hon fick äppelbitar istället för pellets vid stretchningen.

Den engelska tidningen Horse & Hound har gjort en lista med tips på hur man handskas med ston. t.ex att vara flexibel, ge henne extra uppmärksamhet och att man påverkar med sitt eget humör. Men det visste vi väl alla eller?

Vad gör man med sin sk galna travarmärr en blåsig dag? Jo man tar en barbackatur genom en gård med en massa läskiga saker på. Vad gör ponnyn då? Hon går och tittar och fnyser, vid gården snurrar hon ett par varv och när man ber henne gå, så går hon. Förbi prasslande ensilagebalar, smällande studsmatta och skramliga brevlådor. T.o.m förbi den rosa barncykeln som låg och lurpassade. Jättenöjd med större delen av vår tur idag. På hemvägen blev hon dock lite för exalterad och körde sin ångloksimitation som hon gör när hon vill gå fortare. Med en dos envishet fick jag henne aningen lugnare och tyckte det räckte där så jag hoppade av och gick sista biten. En sånhär dag är det svårt att få henne helt lugn ändå så jag tycker att det faktum att hon lyssnade på mig är nog. Så fick jag ju bortvädrat lite hästsvett från byxorna under promenaden också vilket kändes välbehövligt.

 

Misty kom och mötte mig i hagen idag igen, så nåt rätt gör jag uppenbarligen just nu. Planen för idag var att rida barbacka, ner till ridbanan. Vi har inte varit där på ett tag, så där skulle vi bara känna oss för med lite grundövningar. Sen tänkte jag promenera hem, för just idag ville jag inte bråka, och det finns en viss risk för det på hemvägen när hon har bråttom.

 

Min plan gick utmärkt att genomföra. Vi gick hemifrån i sansad fart, viss tvekan när Misty fick syn på hästarna och vi skulle svänga in till ridbanan men inget dramatiskt. Vi snurrade runt en stund på banan, Misty trampade på bra och samarbetade. Det blev aningen vingligt emellanåt när jag inte satt stadigt nog, annars tyckte jag det gick bra för oss båda. Promenerade hem som planerat, Misty fnös åt mina pensionärsbroddar när jag trädde på dem. Oklart om hon ogillade gummignisslet eller om hon kvävde ett skratt.

 

Vad har vi lärt oss idag då? Jo, att Misty inte är så dum och bångstyrig som man kan tro ibland. Hon har varit mindre samarbetsvillig de senaste gångerna jag ridit, och jag började fundera efter förra gången, om inte det sammanfallit med att jag gått i från att rida med sidepullet till att ha tränset tillsammans med fegsnöre. Och idag lämnade jag fegsnöret hemma, och Misty var lugn, eller ja i alla fall som vanligt igen. Det känns ju lite dumt såhär i efterhand, då poängen med fegsnöret var att jag inte skulle dra henne i munnen om jag kom ur balans, och så visar det sig att hon hatar det.

 

Misty verkade vara på bra humör och sugen på att jobba när jag kom igår. Valde att långtygla vilket verkade falla damen i smaken. Först övningar på rakt spår på grusvägen, inklusive skänkelvikning för att ge plats åt glassbilen. Sen gick vi in i sommarhagen och jobbade på volt. Misty var medgörlig och avslappnad hela tiden, så jag testade olika voltstorlekar och började även experimentera lite med ställning och böjning. Mindre prydligt, men det är okej såhär i början, hon gjorde tappra försök att förstå vad jag menade och stressade inte upp sig. Riktigt nöjd, nu känns det som om verktygen finns så nu är det bara att jobba på.

Igår var hovslagare Ove på besök. Misty sköte sig hyfsat, hon blev lite sur varje gång han började spika och vid ett tillfälle stampade hon ner foten. Annars går det bra, hon står ganska stilla och medgörligt men han får inte lyfta bakfötterna för högt. Det blev snösulor och traktbrodd nu.

 

 

Red efteråt, tänkte att det fick bli en kortis mot sjön. Red barbacka och Misty studsade fram. Hon kanske kom ihåg den där kaninkommentaren som gubben vi mötte häromdagen fällde. Vi bråkade lite om riktning och tempo, men jag bestämde mig för att sitta kvar och det gjorde jag. Satt av när jag behövde en paus och klättrade sen upp via en sten och körde en stund till. Avslutade med ett par varv i lugn och ro hemma så att vi skulle få lite normal ridning också. Sen fick Misty skutta runt lös på volten tills hon kände att hon sprattlat tillräckligt.

 

Misty hade tyckte nog det räckte med fotlyftning för dagen, för sen när jag höll på med dem provsmakade hon min rumpa. Men jag armbågade tillbaka och då fick jag göra klart i fred.

 

Var även i väg och petade på Bettan och Quicken samt spanade in Camillas nya stall, snackade skit och tittade på andra som tränade. Såklart petade vi även på fölet! Det finns också ett par väldigt håriga kallblod där.

Idag har jag ryckt av en lös sko på Misty, ena bak, och hon stod jätteduktigt fast jag inte direkt är nåt hovslagarmaterial. Sen långtyglade vi ett varv runt sjön med öppna, halter och volter på lämpliga ställen. Misty var inte lika avslappnad som sist vi jobbade, men styrningen funkade utmärkt så den poletten verkar verkligen ha ramlat ner nu. Försökte växla tempo lite också vilket gick hyfsat. Vi mötte även en man som sa att hästar är som stora kaniner. Efteråt friserade jag Misty, manen och skägget precis vid hakan så jag inte ska lugga henne när jag spänner nosremmen.

 

Imorgon kommer hovslagaren. Håller på och velar om jag ska strunta i snösulorna nu, det verkar ju ändå inte som de behövs mer den här vintern... Ni ska få ett bildinlägg med vinterbilder bara jag har tid att ladda upp dem. Ni som har tjuvkikat på Facebook får titta en gång till, för så vackra är vi.

 

Igår sken solen och jag lyckades hinna med att jobba Misty i dagsljus fastän det var efter jobbet, väldigt nöjd! Misty utsattes för två mordförsök, men annars var hon nog rätt nöjd också. Bestämde mig för att mjukstarta efter vilan med markövningar och miljöträning.

 

Började med att promenera ner till vägen för att vi skulle få sträcka lite på benen i alla fall. Där hittade jag ett par slamsor ensilageplast i diket, som vi släpade med oss hem. Mordförsök ett när dessa slingrade sig efter Misty. Hon lugnade sig snart och då gjorde vi om det när jag bytte sida. Det gick däremot jättebra att slänga dem i soptunnan.

 

Löslongerade sedan i skritt, försökte vara fokuserad i mitt kroppspråk och få henne att fokusera ordentligt också. Inte riktigt millimeterprecision, men nära nog. Lekte Följa John och gjorde några flyttövningar, innan jag tog fram presenningen och lade ut den. Misty gick fram och nosade på den, och skulle sedan krafsa på den med framhoven. Hon har ju dock broddar på sig så den fastnade och följde med en bit. Det var mordförsök nummer två. Även nu lugnade hon sig dock snabbt och kunde gå på presenningen och få den på sig utan problem.

 

Bra start på veckan helt enkelt!

Så där satt jag, mitt i all förvirring kring alla annonser och provridningar, och fick höra att det fanns en liten galen travarmärr med mitt namn på. Det var inte exakt så det presenterades, och det var inte exakt vad jag hörde. Men det är vad jag kommer ihåg. Jag åkte och tittade på denna varelse. Och inte var hon ju helt tam, de där gångerna jag hälsade på. Men inte var hon ju helt spritt språngande heller.

 

 

Visst hade jag mina tvivel. Framför allt funderade jag på om det var värt det. Att återigen inte ha en färdig häst, att kanske ha långt till nästa riktiga träningspass, med riktiga hinder eller riktiga dressyrrörelser. Men också på om min kunskap och mitt tålamod skulle räcka till. Efter att ha funderat och blivit bitter på jakten bestämde jag mig. Misty skulle få en chans. Jag skulle tro på oss båda och det skulle bli bra.

 

 

Sen tog det ju sin lilla tid med allt det praktiska, med att skeppa över damen. Jag läste annonser igen, denna gång för stallplatser, men det blev inte så mycket funderande på just det. Men man hann ju tänka en del innan hon slutligen stod här. På om det var rätt beslut, skulle hon trivas, skulle jag trivas, skulle vi komma överens, skulle hon vara mer galen, mindre galen, var jag galen som gav mig in på detta?

 

På mitt håll försökte jag läsa på, smida planer, förbereda mig, håll modet uppe. Samt peppa syster som på sitt håll försökte ha tiden och orken att transportträna och ordna. Tiden och orken som inte fanns och som var den stora orsaken till att Misty skulle flytta.

 

 

Så plötsligt en sen kväll var vi här. Drygt ett år sen nu. Misty tog försiktiga steg nerför rampen, Blossom gnäggade välkomnande i stallet. Vi var alla helt slut, människorna mest av spänningen och osäkerheten på om vi skulle komma i väg och fram helskinnade, Misty av resan på över fem timmar. En resa var slut, en annan skulle precis börja.

 

Jag lovade för ett tag sen min syster att jag skulle skriva ett inlägg om den föregående höstens hästjakt, en återblick helt enkelt. Tiden går och man har hundra andra saker och ännu fler ursäkter, men som sjukling med hemarrest har man ju lite tid över. Då ska jag alltså skriva. Om annonserna, om hästarna, om människorna. Det jag kom fram till var framför allt att det är så gott som omöjligt att hitta rätt. 

 

Först ska du sålla bland annonserna. Redan där ser man att vissa människor är galna. I mer sällsynt förekommande fall kan du utläsa att hästarna är galna. Eller möjligen stallägarna. Nån är i alla fall nästan alltid det. De kvarvarande annonserna är de ointressanta. De där hästen äger stora likheter med en död fisk. Eller där stallet ligger så långt bort att du kan ta en solsemester på restiden dit.

 

Nåja, du väger för- och nackdelar tills du är alldeles snurrig och i detta förvirrade tillstånd börjar du kontakta folk för mer information och boka provridningar. Jag hade nästan tio bokade provridningar, den där hösten för nästan 1,5 år sen. Ingen av dessa kändes rätt då, eller så här i efterhand. Ett par av dem avbokade jag då jag under tiden mellan bokning och provridning hann klarna i huvudet. En av de jag avbokade var en, vad jag vet, trevlig häst med en galen människa som blev mycket provocerad av att jag valde bort hennes häst. Jag förstod inte då, och jag förstår inte nu, varför hon blev så upprörd eller hur hon orkade vara det. Men man känner ju lättnaden över att inte ha råkat beblanda sig mer än nödvändigt.

 

De provridningar jag var på då. En del trevliga hästar, en del hästar som säkert är trevliga för nån annan än mig. Men att hitta nåt där det stämmer med både häst och människa, med rätt praktiska förutsättningar... En häst var jättetrevlig, men människan nja och förutsättningarna nej. En häst var nej, men människa och förutsättningar bra. Osv i all oändlighet. Och det kan jag väl ta, så är det ju att leta helt enkelt. Däremot råkade jag ju även ut för att det som stod i annonsen, eller det som ägaren berättade om hästen, överhuvudtaget inte stämde. Det gör mig väldigt irriterad. Det är svårt nog att hitta ändå, när fakta finns serverade. Oftast är det ändå så att man har olika perspektiv på vad som är viktig fakta och hur verkligheten ser ut, även om man utgår från samma verklighet. Att då hitta på sin egen verklighet och ljuga, ja då undrar jag vad man egenltigen vill ha ut av sin medryttare, sin häst och hela grejen?

 

Så jag får ju säga att jag mest kommer ihåg alla knepiga människor. Den som hävdar att hästen är fräsch och tre månader senare tar bort den. Den som hävdar att hästen är fräsch och tre månader tidigare köpt den som promenadhäst. De som rider på sitt sätt och kräver att du rider exakt lika från första stund, i en helt annan stil än gemene man. Den som anklagar dig för rasdiskriminering utifrån ett sms. Sen har du de andra människorna, de som är mer sådär lustigt knepiga. Pedanterna. Tjejen som filmade provridningen (fortfarande osäker på varför, men har i alla fall ännu inte hittat filmen under rubriken Skräckexempel på nån blogg så).

 

Vi kan ju summera. Att om nåt skulle hända Misty. Så kommer jag inte att börja leta medryttarhäst via annons. Det gör man nog bara en gång. Eller om man blir riktigt desperat då. Ungefär som nätdejting.

 

När man är sjuk har man dispens för uttryck som mansförkylning. Därav även udda blogginlägg och brist på Mistyuppdateringar. Men när man druckit oändliga mängder te, ätit tre apelsinklyftor och sagt till kroppen att skärpa sig och det inte hjälper. Då packar man en näve näsvänligt papper, en flaska budgetcola och en påse Fisherman's Friend och åker till stallet. Så igår blev Misty åtminstone borstad även om det inte blev så mycket mer. Hon såg ut att må bra i alla fall så då kanske jag kan hålla mig nerbäddad nån dag till. Men hur ska man få nånting gjort på det här viset?

Jag känner att Misty och jag har en del kvar att träna på...

  

 

Men vilken häftig bana!

Jag inser ju nu att jag siktat alldeles för lågt när jag drömt om en transport till Misty. Film här! (Jag lyckas inte bädda in skiten.) Notera att de använde nästan en hel minut av filmen till att presentera hästdelen av denna mastodont (från 3:18).

 

Körde på med mer avsuttet jobb, på långa tyglar denna gång. Misty var lite kinkig och ville först inte gå hemifrån, försökte sedan preja mig några gånger. Men bara vi kom nerför backen skärpte hon till sig och blev riktigt medgörlig. Använde grusvägen för övningar på rakt spår, halter, rygga, öppna, skänkelvikning och ett par travsteg. Gick sen ut på fältet för att göra volter och svängar. Misty kändes helt avslappnad och uppmärksam, jätteduktig verkligen. Ett sånt pass där det verkligen känns som om vi kommit ett steg vidare i träningen.

Vi fortsatte med markövningar idag. Misty var distraherad av en hysterisk ekorre i ett träd, men annars skötte hon sig bra. Bara ett par pipskutt och så var hon något motsträvig till att tvångsgosas eftersom jag då skymde hennes ekorre.

 

Dessutom bytte jag ut några av hennes broddar, så nu ställer jag mig den eviga frågan; behöver man verkligen skinn på knogarna? Misty stod i alla fall snällt även om det tog lite tid. Tror jag behöver ett ordentligt spärrskaft. Om det nu blir nån mer vinter.

Idag försökte vi oss på en barbackatur. Det gick bra i början Misty knallade på och jag satt stadigt. Sen bestämde hon sig för att inte gå förbi en sten, men där lyckades jag baxa runt henne med lite tålamod. Hoppade av när vi komit förbi den, eftersom jag kände att hon inte fokuserade utan var på väg att stressa upp sig. Jobbade med markövningar istället och upptäckte att det var en massa jägare ute i skogen på andra sidan vägen som Misty spanade på. Det tog en stund innan jag var nöjd och Misty avslappnad. Promenerade hem och satt upp för att rida några varv på volten istället. Där gick hon jättefint, vi gjorde skänkelvikning, framdelsvändning och vände genom volten med nästan bakdelsvändning och hon trampade på och lyssnade super. 

Idag ägnade vi oss åt arbete på långa tyglar, isdans och att skrämma andra av traktens ekipage. Jag stod för isdansen på stallplanen eftersom jag lämnat mina pensionärsbroddar hemma. Misty skrattade rått, nu när hon har broddar på alla fyra.

 

Långtyglandet gick bra, gick genom sommarhagen och nere på fälten. Misty lyssnade bra nästan hela tiden, och vi hade nog den jämnaste kvalitén på volterna hittills. Hon sladdade lite emellanåt, men alla blev ganska runda och hon lät bli att stampa på mig. Öppnorna var lite svåra idag.

 

På hemvägen mötte vi en häst och ryttare som inte såg oss i mörkret förrän jag slog på pannlampan, så de blev aningen förskräckta. Såg inte vilka det var. Misty spände upp sig och skulle stila i trav, men gav sig snart efter att de passerat.

 

Svängde förbi och sa hej till Lady och gänget. Hennes lilla odåga följde mig i hälarna hela tiden och ville inte alls vara med på bild.

 

Man får passa på att ta bilder då det ska sandas på vägen vid hagen.

 

Idag blev det en normallång uteritt, mestadels i skritt men kunde inte hålla oss från att trava lite på galoppsträckan. Misty traskade på snällt så gott som hela turen fastän det fanns mycket att fnysa åt. En isfläck fick jag övertyga henne om att inte var bottenlös, och när vi skulle gå förbi vägbommen där det är relativt trångt stod vi och funderade en stund eftersom hon trodde sig se nåt i fjärran. Inte alltför bråttom på hemvägen heller. Passade på att jobba på våra selfies...

 

Misty har fått vila bra mycket på sistone, men idag blev det en kort skrittur i alla fall. Nu ska vi förhoppningsvis kunna göra ett nytt försök på att komma i gång igen. Hon var inte helt avslappnad i mörkret, men knatade som vanligt på duktigt. Ett par stockar låg och lurpassade så jag fick bruka min övertalningsförmåga, allt annat skötte hon själv.