ryttarenjenny.blogg.se

Jag lovade för ett tag sen min syster att jag skulle skriva ett inlägg om den föregående höstens hästjakt, en återblick helt enkelt. Tiden går och man har hundra andra saker och ännu fler ursäkter, men som sjukling med hemarrest har man ju lite tid över. Då ska jag alltså skriva. Om annonserna, om hästarna, om människorna. Det jag kom fram till var framför allt att det är så gott som omöjligt att hitta rätt. 

 

Först ska du sålla bland annonserna. Redan där ser man att vissa människor är galna. I mer sällsynt förekommande fall kan du utläsa att hästarna är galna. Eller möjligen stallägarna. Nån är i alla fall nästan alltid det. De kvarvarande annonserna är de ointressanta. De där hästen äger stora likheter med en död fisk. Eller där stallet ligger så långt bort att du kan ta en solsemester på restiden dit.

 

Nåja, du väger för- och nackdelar tills du är alldeles snurrig och i detta förvirrade tillstånd börjar du kontakta folk för mer information och boka provridningar. Jag hade nästan tio bokade provridningar, den där hösten för nästan 1,5 år sen. Ingen av dessa kändes rätt då, eller så här i efterhand. Ett par av dem avbokade jag då jag under tiden mellan bokning och provridning hann klarna i huvudet. En av de jag avbokade var en, vad jag vet, trevlig häst med en galen människa som blev mycket provocerad av att jag valde bort hennes häst. Jag förstod inte då, och jag förstår inte nu, varför hon blev så upprörd eller hur hon orkade vara det. Men man känner ju lättnaden över att inte ha råkat beblanda sig mer än nödvändigt.

 

De provridningar jag var på då. En del trevliga hästar, en del hästar som säkert är trevliga för nån annan än mig. Men att hitta nåt där det stämmer med både häst och människa, med rätt praktiska förutsättningar... En häst var jättetrevlig, men människan nja och förutsättningarna nej. En häst var nej, men människa och förutsättningar bra. Osv i all oändlighet. Och det kan jag väl ta, så är det ju att leta helt enkelt. Däremot råkade jag ju även ut för att det som stod i annonsen, eller det som ägaren berättade om hästen, överhuvudtaget inte stämde. Det gör mig väldigt irriterad. Det är svårt nog att hitta ändå, när fakta finns serverade. Oftast är det ändå så att man har olika perspektiv på vad som är viktig fakta och hur verkligheten ser ut, även om man utgår från samma verklighet. Att då hitta på sin egen verklighet och ljuga, ja då undrar jag vad man egenltigen vill ha ut av sin medryttare, sin häst och hela grejen?

 

Så jag får ju säga att jag mest kommer ihåg alla knepiga människor. Den som hävdar att hästen är fräsch och tre månader senare tar bort den. Den som hävdar att hästen är fräsch och tre månader tidigare köpt den som promenadhäst. De som rider på sitt sätt och kräver att du rider exakt lika från första stund, i en helt annan stil än gemene man. Den som anklagar dig för rasdiskriminering utifrån ett sms. Sen har du de andra människorna, de som är mer sådär lustigt knepiga. Pedanterna. Tjejen som filmade provridningen (fortfarande osäker på varför, men har i alla fall ännu inte hittat filmen under rubriken Skräckexempel på nån blogg så).

 

Vi kan ju summera. Att om nåt skulle hända Misty. Så kommer jag inte att börja leta medryttarhäst via annons. Det gör man nog bara en gång. Eller om man blir riktigt desperat då. Ungefär som nätdejting.