ryttarenjenny.blogg.se

Misty var lite ful i ögat så det blev till att spola ut det. Blä sa hon om det, men skötte sig i alla fall. Sen tog vi en promenad, helt okej om man pallar några äpplen samtidigt säger Misty.

Idag hade vi ute hovslagaren så Misty fick nya fötter. Hon var sådär road av det, började med att vara ofokuserad och lyssnade på saker utanför, och blev sen lite grinig och gjorde några fula miner. Men det gick i alla fall bra med alla fötterna trots det.

 

Sen testade vi de nya fötterna med att gå till ridbanan. Hon var mindre spänd där än förra gången och vi kunde gå över hela banan. Dock tappade hon helt koncepterna när en främmande häst passerade på vägen och vi backade och tvinnade runt halva banan innan vi kunde göra nåt vettigt igen. Fick jobba hårt med fokus och när jag tyckte det äntligen började funka igen tyckte Misty vi var klara och ville gå ut från banan, så då fick vi tjafsa om det också. Men det känns i alla fall som om dagens problem bara satt i huvudet och inte i kroppen.

 

 

Vi har ridit på nya vägar i princip varje gång sen flytten, men idag var första gången vi tog oss ut på ridbanan. Misty vägrade befatta sig med ena långsidan där de hästätande monstren gömde sig bland hindermaterialet, men annars kändes hon ganska bra med tanke på att det är ett par månader sen sist. Vi körde bara en kvart eller så för att känna på.

 

Nya regnkläder till både häst och matte.

Misty har skaffat sig en bäverkompis.

Så var det dags för återbesök av vår fysioterapeut. Hon tittade på hur Misty rörde sig samt klämde igenom henne, lossade i nacken och körde lite ultraljud på nacken och bogen. Utlåtandet var att jag gjort ett bra jobb (yay me!) så bogen kändes mycket bättre, lite spänningar bl. a. i nacken fanns kvar fortfarande. Så nu ska vi fortsätta med lugn igångsättning och underhålla med massage och stretching till nästa återbesök om ungefär en månad. Misty skötte sig exemplariskt förutom att hon såg skeptisk ut när nacken skulle ultraljudas.

 

Den här gången stötte vi på en grupp jägare, en man med hund och ett rådjur i skogen. Misty var förvånansvärt sansad genom alltihop. Jägarna informerade om att de tänker börja jaga rådjur nästa vecka, och jag konstaterade att jag inte sett några häromkring, så ser jag ett på vägen hem. Antagligen hade väl jägarna skrämt fram det, men ändå. Den stackars hunden vi mötte tyckte att vi var jätteläskiga, så Misty var nog hemskt nöjd med sig själv.

En kvällspromenad blev det den här gången, Misty var dock högst skeptisk till det mesta hela vägen.

 

Vi har hittat en bra lagom runda, en bit genom skogen och sen fin grusväg, dessutom fanns en del stigar åt sidorna som vi ska undersöka vidare.

Misty verkade inte haft nåt emot en paus från mig och är sådär intresserad av mina idéer, men när vi väl hasat oss ut i skogen är hon mer medgörlig. Just nu är hon dessutom hemskt nervös precis när vi rider till och från stallet, kring husen, men ute i skogen är hon som vanligt. Vi har hittat en stig över till granngården, bredvid en kohage som just nu såg tom ut men vi lär ju få träning där sen. Annars har vi fortsatt undersöka det närmsta skogsparierna.

Vi hade två ridturer inbokade på semestern, dag två gick genom en av Islands största skogar (en liten skogsdunge med våra mått) och förbi heta källor. Jag fick ett svart sto som heter Grefla, väldigt trevlig bekantskap, pigg och samarbetsvillig. Camilla fick rida en jättesöt valack med floppiga öron. Den här turen hade intressantare omgivningar, mer informativ guide och roligare häst.

 

Jag åkte i väg på semester och Misty fick inte följa med. Resmålet var Island, så självklart blev det lite ridning också. En turridning "till flodens strand". Jag fick rida ett sto som jag kallade för Nisse eftersom jag inte fick reda på vad hon egentligen hette. En bestämd dam som visste precis hur det skulle gå till så det var bara att hänga med, tempo hade hon åtminstone så det var rätt trevligt ändå. Camilla var med och red en liten filur.

 

Vi tog oss ut i skogen via en av de vanliga stigarna och jag hade en idé om att det borde gå att ta sig runt på den. Så när vi kom ut p en grusväg följde vi den och gick sen in på en annan stig i skogen. Den var tydligt uppmärkt och ganska bra, bortsett från att jag inte visste vart den ledde så jag frågade en gubbe vi mötte, och att jag på slutet insåg att den är en vandringsstig för människor, inklusive små träspångar över diken. Det var en massa buskar runt, så det var inte bara att gå bredvid heller. Den första gick vi över, jag ledde Misty som skötte sig med bravur, den andra var smalare så där tvekade vi innan vi försökte, jag gick över och Misty klämde sig bredvid och tog ett litet skutt över diket. Det blev en längre tur än planerat men vi kom ju hem till slut i alla fall och hade ganska trevligt.