ryttarenjenny.blogg.se

Misty redo att ta sig till banan för ett pass, barbacka men med bett.

 

Misty fick vila hela helgen, och jag kände mig jetlaggad (hur man nu blir det av en resa över Ålands hav) så det blev en lugn start på veckan i form av en timme skritt. Hade väl egentligen tänkt rida lite lite längre, men Misty påstod att hon såg ett monster och jag orkade inte bråka så mycket utan vi vände. Såg bara till att hon gick fram en kort bit så jag fick känna att jag bestämde var. Inte omöjligt att det passerat en älg där eller så, det kändes mer på riktigt än det brukar i alla fall. Eller så var det snöslasket som gjorde mig mindre motiverad att ifrågasätta informationen. Annars hade vi det ändå rätt mysigt på tu (tre om älgen var riktig) man hand i mörkret.

En vanlig uteritt i mörkret, skritt och trav och inte jättelångt. Misty var förvånansvärt lugn med tanke på blåsten, men några krokodiler såg hon allt i dikena. Med lite övertalning kom vi förbi ändå, utan kast med liten matte.

Vi tog en längre uteritt i blandat skritt och trav. Misty var åt det sega hållet i början, men när hon blivit uppvärmd växlade hon upp ett par snäpp.

 

Siktade på ett barbackapass på banan, och vi kom fram trots De Mycket Konstiga Ljuden från bilverkstaden. Alldeles säkert höll de på att tortera nån stackars ovetande travare som råkat gå förbi på vägen, alla vet ju att det är vad bilmekaniker egentligen gör. det blåste ganska mycket så Misty var allmänt spänd.

 

På banan blev det mest jobb i skritt, delvis pga barbackaridningen men också eftersom underlaget inte var det bästa. Började enkelt med volter och serpentiner, gick vidare med skänkelvikningar och öppna. Framdelsvändningarna stod inte på Mistys lista för dagen, men med pedagogik och tålamod (eller envishet, vilket som) kunde vi göra fina kvartsvändningar.

 

Prövade sluta, det gick sådär. Misty behöver en chans att förstå vad jag menar, och jag behöver nog läsa på lite för jag kände mig plötsligt väldigt rostig. Roade oss istället med serpentin längs ena långsidan och trav längs andra en stund innan vi jobbade med att länga skritten under snett i genom. Där fick jag verkligen se sambandet mellan en såsig skritt och en slingrig häst, men vi redde ut det.

 

Avslutade passet med en åttvolt, mitten på medellinjen, med ett extra varv på varje halva. Jag försökte få till en korrekt handställning och sen bara hålla handen stabil där och istället använda skänklarna för att få till styrning och böjning. Kände att det gick riktigt bra och att Misty mjuknade fint så jag vågade mig på att hålla ställningen vid varvbyte så hon fick gå halva volten utåtställd. Det gick mycket bättre än jag trodde och jag tyckte det räckte för dagen.

 

Det var nog tungt för Mistys huvud att hålla reda på allt, efteråt stod hon hellre och vilade än åt upp sin mat.

Det var en riktig måndag får jag väl säga. På vägen ut till stallet fick jag stanna och sen vända och ta en annan väg för att en traktor med släp satt sig på tvären. När jag försökte parkera vid stallet halkade bilen bara omkring tills jag hoppade ut, stolt i mina pensionärsbroddar, och hämtade sand. Träffade sen Linda som berättade att hästarna varit på rymmen igen, så det var bara att sätta i gång och kolla staket och vart elen tog vägen. De hade i alla fall inte ställt till med nåt.

 

Jag fick ju motion åtminstone, orkade inte rida så longerade en stund, på volten eftersom det hunnit bli helt mörkt.  Fokuserade på lydnad, mycket övergångar skritt-trav. Misty var faktiskt jätteduktig, hon pep en del men skuttade inte och lyssnade riktigt bra. Så jag blev på betydligt bättre humör och kände att måndagen kanske var slut för den här gången.

Nu var Misty mer lagom och jag planerade en runda med mest stigar så hon skulle få lyfta på fötterna och se sig för, alltså använda lilla hjärnan också. Satt löst ett par gånger då hon började trava för att hon tyckte det blev tungt, det blir lite vingligt när hon ska lyfta på fötterna, men jag räddade situationen. Fick även känna på en härlig galopp en kort bit av samma anledning. En lagom tur på alla sätt och vis.

 

Jag hade en produktiv dag. Började med ridtur. Misty var först tveksam till att lämna flocken, så jag fick utöva min fantastiska övertalningsteknik. Sen gick hon och såg diverse tomtar innan hon fick chansen att utföra hela blänga-frusta-stampa-rutinen när vi träffade på en osedvanligt lömsk hästätande soffa. Efter det slappnade hon av och traskade på.

 

Snön var inte lika tung kändes det som, men vi valde ändå en runda med mycket grusväg så vi kunde trava en del. Passerade hagen där Misty blev skrämd av kossor i somras och blev utstirrade av en schäfer. På hemvägen satte Misty på turbon, vilket var rätt trevligt så länge vi växlade mellan skritt och trav på vägen.

 

 

 

När vi skulle in i skogen gick vi över ett dike vilket resulterade i ett skutt och några fantastiskt rundade och fina galoppsprång. Då underlaget inte var optimalt för den sortens övningar fick Misty tyvärr snällt sakta av istället, nåt hon inte var helt nöjd med. Hon erbjöd 190-trav eller galopp som alternativ och jag föreslog skritt. Vi "kompromissade" i en fin imitation av en steppande ångbastu. Jag behöver i alla fall sällan frysa när jag rider, men den där nerkissade känslan när man sitter av är ju mindre mysig.

 

Vi tog oss hem utan incidenter, trots traktormöte vilket hade kunnat vara spännande med Mistys intensiva tillstånd. Hon lugnade sig åtminstone något vartefter även om hon fortfarande allra helst hade velat springa fortfort.

 

Efter ridturen fick Misty gotta sig i hagen medan jag fortsatte jobba. Putsade av huvudlagen, mockade nån kärra i hagen och packade ihop grejer för att slänga. Jag behöver ju faktiskt inte ett helt gäng med nosgrimmor som inte passar Misty och är för slitna för att sälja vidare, så lika bra att kväva hamstern och rensa ur. Stackars hamster.

Red tillsammans med Louise och Beda, en längre tur med mest grusväg men även en mindre del asfaltsvägen och stigar med snö. Mycket skritt för pladdrandets skull. Misty var pigg och alert, knallade på i rask takt men såg en del troll här och där. Det var premiärtur för nya sidepullet som funkade bra.

Misty var inte helt med på noterna när jag klädde på henne träns (med bett, huvaligen!) och sadel för att jag var sugen på ett riktigt pass på ridbanan. Men hon blev på bättre humör, när vi red i väg knallade hon på ganska entusiastiskt.

 

Väl på plats började vi med att bara känna av läget med nåt varv skritt och trav. Nån hade varit vänlig nog att markera en serpentin längs ena långsidan, så det utnyttjade vi med en skrittserpentin där och trav med mittvolt på andra långsidan.

 

Varierade med några skänkelvikningar i skritt från medellinjen ut mot spåret, vilket gick fantastiskt bra. Så bra att jag ville prova i trav med, serpentin som tidigare åtföljt av att vända upp på medellinjen och skänkelvikning i trav. Det gick inte lika bra, det var krångligt att reda ut alla ben, men med mer övning får vi nog till det också. Avslutade med åttvolter över hela banan i trav.

 

Förutom ridövningarna gjorde vi också annat nyttigt. Tände lamporna, öppnade och stängde grinden, hängde upp jacka, tog en kratta, plockade upp tappad pannlampa med krattar, ställde tillbaka krattan, och efteråt öppna och stänga grinden samt släcka lampor, utan att sitta av. Misty börjar bli riktigt duktig på den här typen av praktiska moment.

Orsaken till att jag hade lite bråttom sist var att jag hade en Hööksdejt med Camilla. Passade på att kika runt bland nyheterna, men inget jag direkt fastnade för. Misty fick dock en försenad julklapp, ett sidepull som jag spanade in när det kom typ i somras eller när det var. Har velat på om full eller cob skulle passa bättre, nu avgjordes det i butiken av att de bara hade cob just då. Och det var nog tur, vid provningen konstaterade jag att det fanns gott om marginal på alla remmar som är inställningsbara, det är bara pannbandet som är något på gränsen. Eventuellt blir det bra bara lädret mjuknar av användning, eller så får jag byta ut det senare.

 

Eftersom jag hade ont om tid och var ganska trött fick det bli en stunds longering, nere i sommarhagen igen. Misty hade svårt att koncentrera sig i början, men när hon fått jogga av sig lyssnade hon bra på mina kommandon. Hon var ändå lugn hela tiden, tror det bara blev ett enda pipskutt den här gången.

Detta var en av det där mer...spännande turerna. Hade tänkt mig skritt, lite måttlig snöpulsning och sen väg större delen av rundan, lugnt och trevligt i det fina vädret. Misty såg snömonster under varenda buske, så jag jobbade med att hålla oss på en rak linje och ett lagom tempo, varken för snabbt eller långsamt. Misty jobbade med att spana efter monstren samt slingra sig för att de inte skulle kunna förutsäga hennes position vid ett anfall. Så långt gick allting väl i alla fall.

 

 

Vi skulle gå på vägen förbi Ladys och gängets hage, där Misty blev mäkta upprörd över att unghästarna kom fram till staketet och, gud förbjude, tittade på henne. De tröttnade ganska snart och gick i väg. Tur det, Misty såg ett troll i skogen och gjorde en graciös piruett över vägen, över diket och in i en staketstolpe som snällt vek sig inför hennes övermakt. (Dvs hon for runt som en speedad flodhäst och dunkade in sin breda bak i stolpen, som inte är gjord för att tjocka ponnyer ska sitta på den.) Sen kunde hon snällt skritta framåt som om ingenting hänt.

 

Själv kände jag att det är lite dålig stil att vandalisera staket på det där viset, så vi gick tillbaka. Trodde inte att nån var hemma och att jag skulle få lappa staket själv, så jag ställde in Misty i stallet för att få fria händer. Men det visade sig att Pelle var hemma, så jag överlämnade uppgiften till honom. Misty hade förvånansvärt nog överlevt denna dumpning ensam i ett främmande stall, så vi kunde fortsätta hemåt utan fler incidenter, dock i en gångart som närmast skulle smälta in i ett jenkatåg.

Misty var inte riktigt sitt pigga jag, så jag fick jobba med att inte bara sitta kvar i traven samt eventuellt justera tempot neråt, utan även emellanåt justera tempot uppåt samt styra. Mycket att hålla reda på, men det är väl inte meningen att man ska bara åka med heller nu när jag tänker efter... Hon vaknade i alla fall till efter att nästan ha blivit uppäten av en snögubbe. Varierade skritt och trav på de plogade vägarna, och så snöpulsning i skogen. Det blev mer snöpulsning och svårare än jag tänkt eftersom vi råkade tappa bort stigen och tog en omväg. Ingen fara, Misty löste det genom sin bulldozertaktik.

 

Uppe i ottan för att hinna rida innan hovslagaren kommer. Misty kan vara lite kinkig med sina fötter och jag upplever att hon är lugnare om hon är motionerad så få får jag offra min sovmorgon. Det blev ett skapligt pass, både snöpulsning och ganska mycket trav. Misty var lagom pigg och inte stirrig så vi hade väldigt trevligt. Hennes vanliga manöver att böja benen och stelna till samt titta åt alla håll samtidigt funkar inte så bra i djup snö, det kändes mest som hon försökte göra ett magplask i snön.

 

Hovslagaren hörde av sig (halleluja!) och var sen så Misty hann gå ut i hagen en sväng och jag skotta snö framför stalldörren, ändå hann vi dessutom sova en stund på stallgången innan han kom.

 

Misty var ganska spänd när vi red i väg, vilket tog sig uttryck i att hon hade bråttom. Fast det var en bra sorts bråttom, för vi kom överens om att rask skritt är en utmärkt gångart och kunde således kliva på med rejäla steg och hon slappnade av och fokuserade på att driva på alla ben. Inte en massa tjafs och försök till trav, som vi kan roa oss med en del gånger, när Misty tycker skritt är en äcklig gångart som är under hennes värdighet.

Provade longera en stund istället för att rida, det var ju ett tag sen nu. Gick ner i sommarhagen för lite mer yta. Nackdelen där är att Misty kan bli aningen överexalterad, men inte den här gången. Hon skötte sig förvånansvärt bra. Visst tog det ett tag innan hon lyssnade helt och ett par pipskutt var hon också tvungen att få ur sig, men hon höll sig på volten och lydde även när det var med ett varvs fördröjning. När vi hade hållt på en stund hade hon skärpt till sig till normalnivå. Testade även galoppkommando i båda varv, hon förstod men orkade inte riktigt.

 

Vi tog en tur i snöyran och blev lagom blöta. Misty började med att se snömonster under varenda buske, men lugnade ner sig efter ett tag och skötte sig riktigt bra även på hemvägen, tills en tant med en vattenhink försökte attackera oss. Att gamla tanter sällan lyckas kasta vatten ur en hink mer än nån meter och definitivt inte ända ut på vägen är detaljer som Misty inte befattar sig med. Efter att ha övat sidvärtsrörelser i trav kunde vi dock fortsätta i en normal skritt.