ryttarenjenny.blogg.se

Det fick bli lite snabb fix av det sista i vinterhagen, sen fick Consta och Beda gå ut där direkt medan Misty och Timra fick en ridtur först. Misty var lugnare till sinnes än förra veckan och kunde till och med skritta fint på stubbåkern, detta trots att hunden Nori gjorde sitt bästa för att springa runt och inbjuda till bus.

 

Har satt ut en annons om medryttare för att få lite hjälp nu när jag har mycket med flytten och så, få se om vi hittar nån vettig person som både Misty och jag kan trivas med. Är egentligen inte så mycket för det där med medryttare, jag har ju min häst för att jag vill ta hand om henne och rida henne, men när situationen nu är som den är så får vi testa helt enkelt.

Misty har varit en snel hest och släpat runt på matte på de mer kravlösa turerna, sen har hon varit ganska hetsig och taggad på de andra turerna. Vi har tränat med transporten såpass att jag testat stänga överluckan bak, men det var fortfarande ganska jobbigt tyckte hon, stänga själva rampen gör henne bara lätt skeptisk.

 

Misty har fått ett vädringshål i sin kostym, har nämligen klippt en rand på halsen. Själva klippningen gick jättebra, hon ville inte riktigt vara stilla med huvudet när jag kom upp dit, men det var nog snarare tålamodet som tröt eller att det kittlade än att det skulle varit läskigt. Tur det, för funderar på om det verkligen räcker med det lilla när ångloket drar igång. Kan i alla fall konstatera att det är lätt att plocka älgflugor på en blöt häst, och såna har vi hur mycket som helst av i år.

Efter en latvecka med en och annan barbackatur i skritt var det så dags igen för en mer lagom tur. Misty hade gott om energi, så första uppgiften blev helt enkelt att trava i ett jämnt tempo. Inte helt lätt när man inte vet om man vill stå på stället och studsa jämfota eller rusa på i 190, men efter en stund fick vi till det. Sen gällde det bara att behålla fokus trots vindpustar, löv och annat hemskt. En galoppraka fick det bli också, vi kunde inte låta bli... Mötte en tjej till häst som kommenterade att det såg ut som Misty jobbat hårt. Ja jo, det blir väl lite varmt att jogga runt med vinterjackan på och dessutom hetsa upp sig med jämna mellanrum.

 

Vi passade även på att transportträna, den här gången vågade jag mig på att stänga luckan också. Misty tyckte inte det var sådär jätteroligt, men med några äppelbitar som muta nöjde hon sig med att fnysa och stampa några gånger. Inget tryckande på bommen när jag öppnade upp igen och hon backade fint ut. Bad henne gå in en gång till, utan att stänga, vilket hon gjorde med en liten tvekan.

 

Den här gången blev det en uteritt, höll hyfsat tempo med trav på stubb, stigar och småvägar, skritt på asfalten. Misty var på lagom humör och höll det tempo jag ville utan diskussion. Eventuellt kan det ha berott på att hon satt sin vinterpäls och höll på att få värmeslag i solen, men det låter bättre att säga att hon var lydig och samarbetsvillig.

Körde ett pass på banan. Det gick hyfsat, ojämn nivå mellan bra och lätt motsträvig Misty. Dessutom transporttränade vi, vilket gick riktigt bra. Hon stannade till på rampen, men gick sen in och stod som ett ljus medan jag stängde bommen. Vi stod och käkade morot och filosoferade en stund innan jag öppnade upp, Misty stod snällt kvar tills jag bad henne backa och gick nästan helt rakt bakåt.

Nu börjar jag besegra viruset tror jag, så idag hade vi flera små aktiviteter. Hovslagaren kom och fixade Mistys fötter. Hon var hemskt spänd men faktiskt inte så grinig. Spänningen märktes även sen när vi tog en kort ridtur, hon gick och trippade och stressade. En del av det är nog helt enkelt överskottsenergi, annars vet jag inte riktigt.

 

Det blev också ett kort pass med transporten. Där var hon tvärtemot ganska lugn tyckte jag, eller så var det bara som det verkade för att hon var upptagen med att spana ut genom skötardörren. Kunde i alla fall haka fast bommen, tror i och för sig inte ens att hon märkte att den var stängd.

Jag kände mig rätt hängig så det blev bara en kort barbackatur i mörkret. Misty var snäll och lät bli att tippa av mig i nåt dike. Hon kändes bättre än dagen innan så förhoppningsvis var stelheten högst tillfällig.

Började med lastträning den här gången. Vi gick in, sen testade jag gå runt och bakom, skramla, vifta och stampa. Nån liten påminnelse om att stå kvar behövdes, men sen gick det bra och Misty verkade inte speciellt nervös.

 

Sen fick jag dra av en glapp baksko innan vi kunde ta oss ner till ridbanan. Den här gången fick Misty ha sin egen sadel och jag improviserade en tunnare padd under. Misty skötte sig fint och kämpade på bra, dock tyckte jag hon kändes aningen stel i bak. Förmodligen antingen en orsak till eller följd av den glappa skon.

 

Det blev en upprepning av onsdagen, samma sadel, samma padd, samma sällskap, samma tur, i stort sett samma upplägg. Misty kokade inte över lika mycket på hemvägen, även om hon taggade en del.

 

Merita har varit snäll och ställt sitt släp till förfogande för transportträning, så vi tog första omgången. Misty gick raka vägen in, men var inte helt övertygad om att hon borde stå kvar. Med tålamod och nån morot gick det bra, nöjde mig med det för dagen.

Misty hade kommit över sin skepsis och kom som vanligt i hagen. Den här gången provade vi Louises bomlösa sadel med ett pass på banan. Den låg inte jättebra på Misty, och jag kunde absolut inte sitta i den, men den är i alla fall nåt helt annat än vår vanliga sadel.

 

Misty gick jättefint på banan, förvånansvärt nog eftersom jag fladdrade omkring och troligen mest störde, det är ett under att jag inte tippade av i nåt hörn faktiskt. Så vi kan väl konstatera att Misty bantat ur sin sadel helt enkelt.

Uteritt med Linda, Timra och Nori. Misty var sådär intresserad av att komma med in efter fiaskot dagen innan. Provade en padd under sadeln som en del i vår felsökning, med oklart resultat. Misty var i alla fall pigg som vanligt och galopperade som hon skulle, sen kokade hon över lite och glömde hur man travar istället men det är väl smällar man får ta.

Jag var rätt trött så det blev bara en kort barbackatur. Så skönt med en stabil häst som man bara kan koppla på ett par tyglar i grimman och ge sig i väg. Mötte ett par läskiga svampplockare, annars fick vi lunka på i lugn och ro.

Det blev ett pass på ridbanan, ganska lugnt. Misty kändes mjuk och smidig, men lite trött. Riktigt fin kväll med månsken, tur det för jag har inte letat fram pannlampan ännu.

Vi hängde på Linda med Timra samt hunden Nori ut på en tur. Det blev några stubbåkrar, och med den draghjälpen var Misty på g och gjorde fina galoppfattningar och galopperade ganska balanserat och fint. Riktig kick!

Vi har tagit en vilovecka så det har inte funnits så mycket att berätta. Men nu har vi satt i gång med två lugnare uteritter med inslag av lösgörande arbete. Misty är som vanligt lite på tårna då hon inte gått så mycket, men annars verkar hon vara på gott humör.

Efter tisdagens övningar kändes det bra med ett långsammare tempo, så vi gav oss ut på en barbackatur. Jag hade tänkt mig en något längre runda, men kunde inte låta bli att undersöka en ny väg, så den blev riktigt lång. Dryga två mil på 3,5 timme, sen hade jag ganska ont och gick sista biten hem. Men jag hittade en jättefin sträcka som skulle lämpa sig väl för högre hastighet än dagens skritt så jag får nog titta på det en annan dag.

 

Det var lite fascinerande, för även om det var en väg vi aldrig gått på tidigare var det helt uppenbart när Misty tyckte vi var på hemväg och la i en extra växel. Och helt rätt hade hon ju, vi kom efter en stund ut på en av våra vanliga vägar. Nog för att jag vet att hästar ska ha bra lokalsinne, och vem som helst har väl ett bättre sådant än jag, men det är sällan man upplever det så tydligt.

Vi tog en lagom runda och höll uppe tempot ganska bra, inte minst genom att testa galoppen lite. Den gick i 190 ungefär, och sen hade Misty helt glömt bort allt vad skritt och normal trav heter, så jag fick använda min numera mycket välövade övertalningsförmåga. Det gick faktiskt förvånansvärt bra så vi kom hem alldeles helskinnade. Utöver det var hon mycket medgörlig.

Ett pass på ridbanan stod på dagordningen, men de höll på och lasttränade en häst vid den vanliga banan så vi red vidare till den andra via en mindre omväg där Misty fick trava fram sig. På banan var jag lite lat och orkade inte sitta av och lägga ut galoppbommar som jag tänkt, istället värmde vi upp genom att snirkla mellan hindren som stod framme. En superbra övning om det ändå ska stå en massa grejer framme.

 

Sen hoppade vi, ett litet kryss på kanske 30 cm tog vi ganska många gånger och jag försökte få en bra väg och sitta ordentligt. Ett hinder på kanske 60 cm tog vi bara en gång eftersom vi rev det och jag var lat igen och inte satte upp det på nytt. Rivningen berodde på att Misty blev överraskad av hindret, så dåligt förberett kan man väl säga. Våghindret låg på ungefär samma höjd som sist, kanske 40 cm, men däremot låg det vattenmatta under. Inte för att det är nåt problem för Misty, hon tittade inte ens på den. Det blev en gång i vardera varv där. Sen avtravning och så hemåt.

 

Öppnade upp en pyttegräsruta från Mistys och Timras hage så de ska hålla humöret uppe också. Lite smalare ser hon ju ut, i alla fall i den här vinkeln...

 

Vi fick med oss Merita och Consta på en tur. Misty var på tårna och Merita fick ett gott skratt när Misty gjorde sin vanliga nåt-är-läskigt-så-jag-sjunker-ihop-och-blir-en-halvmeter-hög-manöver. Tydligen inte nåt normala hästar håller på med. Consta å andra sidan tyckte islänningarna vi skulle passera var jättehemska. Annars hade vi en trevlig tur.

Ah denna härliga lerperiod... Det blev lersanering den här gången med, fantastiskt! Sen tog vi en lagom uteritt i lagom tempo, försökte jobba samtidigt med öppna och skänkelvikningar, tempoväxlingar och övergångar. Misty var åt det stelare hållet så det behövdes mycket uppvärmning innan det släppte. Stannade i ett vägskäl och gjorde några vanliga volter i skritt och trav innan vi provade göra galoppfattningar där hon fick fortsätta ut på rakt spår från volten. Hon lyssnade på kommandot även om hon gör "travarfattningar" som inte är ett dugg vackra. Struntar i det för stunden bara hon förstår vad hon ska göra och så är jag noga med att det ska jobbas lugnt innan och efter så får vi se om inte poletten ramlar ner snart. Hon fick i alla fall ur sig en del energi så hemvägen blev lugn och fin.