ryttarenjenny.blogg.se

Hästarna går numera vinterhagen, och snart är det nog dags att börja ta in dem på nätterna.

 

Idag har vi orsakat blodvite på hovslagaren. Inte så allvarligt som det låter, Misty ryckte till med ett ben och skrapade knogarna på honom, men lite onödigt kanske. Hon var inte så jätteglad åt skoningen, och föga förvånande var det höger fram och vänster bak hon var kinkig med.

Vissa dagar undrar man varför man håller på, men andra är det helt underbart. Kanon träning med klockren ponny trots höststorm, inklusive att vi tog oss helskinnade till och från banan i blåsten och mörkret. Vi jobbade med att få henne låg i formen, med tempoväxlingar och övergångar på volt och rakt spår. Gummisnodden får fortfarande sitta på löst. Vi tappade gasen ett par gånger när det blev tungt, men det var bara att chilla ett steg och sen köra. Och bara det att hon bryter av istället för att bli känguru eller bara springa i väg, och att man sen kan fortsätta som ingenting utan problem. Resten av tiden knallade hon på som hon aldrig gjort annat.

Det blev en skogstur idag. Hittade kossor och fick bekräftat att Misty gör skillnad på highland cattle och vanliga kor. Hon har varit rätt lugn kring grannens kor hela tiden, lätt skeptisk men ändå, medan nu när vi igen stötte på vanliga kor blev hon synnerligen upprörd, om än talbar.

 

För övrigt hade nån bitit min ponny i ansiktet, och så var det dags för en ny tejpremsa.

 

Vi började med att skrämma upp stackars Misty genom att bonden lastade halm på loftet ovanför henne medan vi försökte göra i ordning hästarna, inte alls uppskattat att det dundrade där. Sen fick vi sällskap på uteritten av Eva på Tindra och Gunilla på Eldvira. Misty tog det hela med ro och knallade mest på utan krusiduller. Tindra gick och såg spöken och Eldvira var inte nöjd med att inte få gå först och stressade en del samt gjorde fula miner åt Misty. Gick över några fält och genom skogen, det fanns en fin backe om man skulle känna sig sugen på backträning nån dag.

Jag har ridit utan Misty här på sistone, närmare bestämt bokade jag tre tillfällen på en ridanläggning i närheten med fokus på sitsträning. Dessutom fick jag en introduktion till deras träningssätt som de kallar ridning utan motstånd, vad jag förstår i princip en westernvariant. Det var kul och nyttigt, jag tror inte jag kommer fortsätta rida hos dem men det var länge sen jag fick en ordentlig genomgång av sitsen och balansen så det var nog välbehövligt. Hästarna jag red var båda quarter, en valack vid namn Challe och stoet Maya.

 

Bilder från första gången, med Challe;

Dags för träning igen. Misty fick skritta fram ordentligt medan matte flaxade runt och gjorde sitsövningar. Hon suckade inombords och verkade sådär imponerad faktiskt. På själva träningen använde vi gummisnodden, den gav förvånansvärt bra resultat sist och så även den här gången. Övningarna var i första hand övergångar och tempoväxlingar längs spåret och serpentiner i trav samt med skrittövergångar. Misty jobbade på fint även om det blev lite tungt emellanåt, och så var det faktiskt ett spöke vid ena långsidan. Spökets kompisar låg i bakhåll för oss på vägen hem i mörkret också.

Jag har varit lite dålig på att skriva nu igen, fast vi har hållt igång som vanligt och även haft ett par träningar. Igår var fysioterapeuten ut igen och kollade läget. Hon tyckte bogen kändes helt bra nu åtminstone, så det är bra. Däremot rör sig Misty skevt i bak, hon stoppar in höger bak under magen istället för rakt, och det menade hon beror på överansträngt knä vänster bak. Det ger också en ökad belastning höger fram. Så nu ska vi köra Voltaren på knät och tejpa höger bak för att få en rakare rörelse där.

 

Misty har roat sig med att gömma skor för matte, så då får hon straffrosa.

Misty var lite ful i ögat så det blev till att spola ut det. Blä sa hon om det, men skötte sig i alla fall. Sen tog vi en promenad, helt okej om man pallar några äpplen samtidigt säger Misty.

Idag hade vi ute hovslagaren så Misty fick nya fötter. Hon var sådär road av det, började med att vara ofokuserad och lyssnade på saker utanför, och blev sen lite grinig och gjorde några fula miner. Men det gick i alla fall bra med alla fötterna trots det.

 

Sen testade vi de nya fötterna med att gå till ridbanan. Hon var mindre spänd där än förra gången och vi kunde gå över hela banan. Dock tappade hon helt koncepterna när en främmande häst passerade på vägen och vi backade och tvinnade runt halva banan innan vi kunde göra nåt vettigt igen. Fick jobba hårt med fokus och när jag tyckte det äntligen började funka igen tyckte Misty vi var klara och ville gå ut från banan, så då fick vi tjafsa om det också. Men det känns i alla fall som om dagens problem bara satt i huvudet och inte i kroppen.

 

 

Vi har ridit på nya vägar i princip varje gång sen flytten, men idag var första gången vi tog oss ut på ridbanan. Misty vägrade befatta sig med ena långsidan där de hästätande monstren gömde sig bland hindermaterialet, men annars kändes hon ganska bra med tanke på att det är ett par månader sen sist. Vi körde bara en kvart eller så för att känna på.