ryttarenjenny.blogg.se

Detta var en av det där mer...spännande turerna. Hade tänkt mig skritt, lite måttlig snöpulsning och sen väg större delen av rundan, lugnt och trevligt i det fina vädret. Misty såg snömonster under varenda buske, så jag jobbade med att hålla oss på en rak linje och ett lagom tempo, varken för snabbt eller långsamt. Misty jobbade med att spana efter monstren samt slingra sig för att de inte skulle kunna förutsäga hennes position vid ett anfall. Så långt gick allting väl i alla fall.

 

 

Vi skulle gå på vägen förbi Ladys och gängets hage, där Misty blev mäkta upprörd över att unghästarna kom fram till staketet och, gud förbjude, tittade på henne. De tröttnade ganska snart och gick i väg. Tur det, Misty såg ett troll i skogen och gjorde en graciös piruett över vägen, över diket och in i en staketstolpe som snällt vek sig inför hennes övermakt. (Dvs hon for runt som en speedad flodhäst och dunkade in sin breda bak i stolpen, som inte är gjord för att tjocka ponnyer ska sitta på den.) Sen kunde hon snällt skritta framåt som om ingenting hänt.

 

Själv kände jag att det är lite dålig stil att vandalisera staket på det där viset, så vi gick tillbaka. Trodde inte att nån var hemma och att jag skulle få lappa staket själv, så jag ställde in Misty i stallet för att få fria händer. Men det visade sig att Pelle var hemma, så jag överlämnade uppgiften till honom. Misty hade förvånansvärt nog överlevt denna dumpning ensam i ett främmande stall, så vi kunde fortsätta hemåt utan fler incidenter, dock i en gångart som närmast skulle smälta in i ett jenkatåg.