ryttarenjenny.blogg.se

Idag var det äntligen fint väder och jag var ledig så vi hade gott om tid. Misty kom och mötte mig i hagen och verkade sugen på att hitta på nåt. Eller så tyckte hon bara de andra två var tråkiga som tänkte ta sig en tupplur.

 

Uppsittningsproceduren gick bättre idag, Misty trampade runt lite men med lite tålamod redde vi ut det. Valde att inte rida över fälten först som jag tänkt, för att slippa eventuella meningsskiljaktigheter som tenderar att uppstå just där. Istället gick vi på vägen åt andra hållet.

 

Det gick aningen fort till en början, Misty trippade på och jag försökte hitta ett vettigt tempo. När hon väl accepterat tempot försökte jag få henne att länga på stegen och hitta det där avslappnade gunget man vill ha i skritten. Vi fick jobba en del med det idag, men bitvis fick vi till det.

 

Det blev ett par korta travsnuttar också, red på den fina galoppsträckan så det kändes nästan som helgerån att bara skritta där. Misty tänkte dra på men hittade ett travtempo också som vi kunde vara överens om.

 

En bit offroad genom skogen, där stressade Misty på igen så vi fick återgå till att hitta tempo, länga stegen men det gick snabbare att komma tillbaka nu. Bad henne jobba med enkla grejer, ställa sig i kurvorna, nåt steg skänkelvikning och så. Det gick faktiskt ganska bra, lite irriterad blir hon på att jag ska bestämma hela tiden, men hon lyssnar ändå och gör mestadels som jag säger.

 

Hittills hade ridturen gått riktigt bra, men på slutet blev vi osams. Vi skulle vända hemåt i sista korsningen när Misty fick kortslutning. Vet inte om hon var trött i hjärnan eller nåt, det kändes helknasigt. Som om hon blev så uppspelt över att få vända hemåt att hon bestämde sig för att hon inte kunde svänga åt vänster. Men hemåt var ju, just det, åt vänster. Så vi snurrade på en volt ett tag och gjorde några försök att ta oss åt rätt håll innan det rasslade till i kugghjulen och vänstersvängen fungerade igen.

 

Efter detta var hon såklart uppe i varv och jag fick jobba med att hålla tempot igen. Vi fick till den biten, men några långa steg blev det inte sen mer.

 

Väl i stallet fick jag faktiskt spola henne helt utan protester, vilket var väldigt duktigt av henne. Kändes skönt att verkligen få bort svetten, det är så svårt att borsta bort ordentligt då det som skummat liksom blir klibbigt när det torkar. Tur att det solen faktiskt kikade fram också.