ryttarenjenny.blogg.se

Lucifer är en grov skimmelvalack på sisådär 170 cm. Han är väldigt välproportionerlig och kändes inte bautastor att sitta på höjdmässigt. Men jag kan ändå inte hjälpa att jag associerar honom lite till en elefant.

 

Jag hade från mailväxlingen mina aningar om Lucifers ägare. Och de var helt korrekta. Hon pratar mycket mycket, och har mycket åsikter om allt och alla.

 

Lucifer står i ett kollektivstall med nio hästar av blandad sort. Nära till mitt jobb. Stallet var rätt mysigt, men kändes trångt och som om det kan bli ganska stressigt med alla männsikor som ränner där. Alla köper eget foder och strö, man har egna skåp för grejerna, man delar på stallpassen.

 

Han var ganska trevlig att hålla på med i boxen, kanske lite reserverad men ingenting direkt konstigt där. Han reds med bomös sadel och vanligt träns. Det var riktigt skitväder rent ut sagt, men vi masade oss ändå ut till ridbanan efter att jag kravlat mig upp via ett trädgårdsmöblemang...

 

Jag konstaterade snabbt att Lucifer ogillar regn på tvären. Han gjorde sitt bästa för att hela tiden hålla samma vinkel mot regnet, samt hålla sig i närheten av sin bästis Beauty som hans ägare longerade i ena hörnet. Dessutom red ett till ekipage runt och försökte jobba seriöst utan att krocka med oss.

 

Ridningen blev alltså en ganska vinglig historia, inklusive några oplanerade stopp och halvvändningar, och ett och annat framben flaxande i luften. Efter en stund fick jag i alla fall lite styrsel på honom, men så mycket gjort fick vi väl inte direkt. Jag fick ju se hur han beter sig när han inte vill vara med i alla fall... Efter sisådär en kvart flydde vi in igen.

 

Efter att vi sadlat av och borstat fick jag se hur han stretchas, vi gick i genom lite rutiner och mockade. Jag började känna mig ganska klar när hon säger jamen nu sätter vi på lite fika. Så vi satt i en evighet och fikade, och jag fick höra deras livshistoria eller nåt liknande. Sen kvällsfodrade vi och jag kunde åka hem. Man skulle ju kunna tycka att hon kunde sagt att hon gärna ville att vi tar kvällsfodringen tillsammans så jag hade vetat lite bättre vilken tidsåtgång det skulle bli och så. Jag var alltså där i ungefär 3,5 timme inklusive 15 min ridning...

 

Kommentarerna jag fick av henne var att jag verkade lugn och orädd, men kanske lite i minsta laget för att rå på Lucifer. Hon har ju nämligen ridit honom med mycket vikthjälper, gärna på lång tygel. Att det har funkat kan ju bero på att hon är ungefär tre gånger så stor som jag så han har inget annat val än att svänga dit hennes tyngd ligger. Nej, nu är jag taskig. Det var en fin häst, men inte så mycket riden på sistone och vi kommunicerade uppenbarligen inte riktigt på samma sätt heller.