Skidspår

Jag har inte riktigt förstått skidåkare. Nu när snön ligger dyker deras spår upp på många ställen, och rider man i dem kan man få klagomål. Rid inte i dem då, kan man tänka. Men...hur tänker man om man drar upp sina spår, som man vill ha i fred
 
-på alla små stigar. Alla som rider och promenerar här i vanliga fall, kommer inte att plötsligt förvandlas till skidåkare, utan kommer trampa upp spåren. En och annan stig går att undvika, men man kan inte låta bli alla stigar i hela skogen hela vintern.
 
-mitt på smala vägar. Även om man försöker rida bredvid kommer spåret att bli fullt av uppsparkad snö och isklumpar. Hade spåret varit på ena sidan av vägen hade man haft en ärlig chans att samsas.
 
-två i bredd på smala vägar. Verkligen ett långfinger åt världen, här åker vi på skidor och ingen annan ska tro att de kan komma fram. Här finns det ingen möjlighet att inte förstöra, rider man i mitten sparkas snö över båda spåren. Annars får man rida sönder ena spåret, då kanske det andra klarar sig orört, men man kommer ändå få höra att man förstört.
 
Jag har inget emot skidåkare egentligen. Bara de förstår att de inte ärensamma i skogen och att ryttare inte är de enda som ska visa hänsyn. Jag försöker att inte rida sönder spår. Men ibland är det svårt eller omöjligt!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0